I lördags var Teo på ponnytävling. Han trivdes bra på läktaren. Barnen som gick fram och tillbaka i gången nedanför hamnade nämligen i perfekt pusshöjd och han försökte hinna med att slicka alla de barn som gick förbi i ansiktet. Det var många barn som gick förbi. Teo stortrivdes. Vad barnen tyckte vet vi som tur är inte. Vad deras föräldrar tyckte vill vi heller inte veta...
Efter mitt senaste inlägg på Teos blogg fick jag en fråga från en kollega om man använder människoblod när man lägger blodspår:
"Du får gärna berätta mer om det där blodspåret nån gång. Vems blod, sitter jag och funderar på. Fatimas?!? Jag mailade henne igår och hon har fortfarande inte svarat… hm…/Catarina"
Jag hävdar att extra dumma frågor förtjänar ett extra dumt svar: "Ja, jag skar hål i armen på Fatima och sedan släpade jag henne med blodet droppandes en kilometer genom skogen och band sedan fast henne i en tall. Efter två timmar tog jag hunden och lät honom spåra upp henne och väcka henne till liv genom att andas på henne med sin förskräckliga andedräkt. Sen ville hon åka hem. Jag förstår inte varför.
/Cecilia"
På tal om mail så är jag mycket stolt över Teo som redan vid 8 månaders ålder lärt sig maila. Vilken begåvning! En vecka då jag var borta på konferens och Teo bodde hos Ing-Marie mailade han nästan varje dag:
"Hej matte!
I går busade jag med Valle när jag kom hem från skogen.
I dag ska jag åka med tanten och handla mat ( hoppas de har
hundgodis ). Jag måste också passa Tom, för han är hemma.
Ha en bra dag matte, vi ses snart. Tom och tanten hälsar.
Din Teo"
Efter mitt senaste inlägg på Teos blogg fick jag en fråga från en kollega om man använder människoblod när man lägger blodspår:
"Du får gärna berätta mer om det där blodspåret nån gång. Vems blod, sitter jag och funderar på. Fatimas?!? Jag mailade henne igår och hon har fortfarande inte svarat… hm…/Catarina"
Jag hävdar att extra dumma frågor förtjänar ett extra dumt svar: "Ja, jag skar hål i armen på Fatima och sedan släpade jag henne med blodet droppandes en kilometer genom skogen och band sedan fast henne i en tall. Efter två timmar tog jag hunden och lät honom spåra upp henne och väcka henne till liv genom att andas på henne med sin förskräckliga andedräkt. Sen ville hon åka hem. Jag förstår inte varför.
/Cecilia"
På tal om mail så är jag mycket stolt över Teo som redan vid 8 månaders ålder lärt sig maila. Vilken begåvning! En vecka då jag var borta på konferens och Teo bodde hos Ing-Marie mailade han nästan varje dag:
"Hej matte!
I går busade jag med Valle när jag kom hem från skogen.
I dag ska jag åka med tanten och handla mat ( hoppas de har
hundgodis ). Jag måste också passa Tom, för han är hemma.
Ha en bra dag matte, vi ses snart. Tom och tanten hälsar.
Din Teo"