Debut Lydnadsklass 2

Idag debuterade Teo i Lydnadsklass 2 i Linköping. Domare var Anders Svensson. Teo kändes ovanligt okoncentrad och jag gjorde ett par missar, men vi fick ändå ihop 172,5p. Ett 1:a pris och en 3:e placering!

Platsliggande: 10
Fritt följ: 9,5
Läggande: 8
Inkallande med ställande: 7,5
Sändande med ställande (rutan): 8
Apportering: 8
Fritt hopp över hinder: 9
Fjärrdirigering: 7 (ett dubbelkommando och satte sig upp när jag kommit tillbaka)
Helhetsintryck: 9

Teo har precis firat 1:a priset med två äppleskrutt och en skiva rostbiff....

Det finns inget dåligt väder?

Så har man stått ute i ösregnet i ett par timmar igen. Hundägare är inte kloka! Jag kanske inte behöver påpeka att det inte var min idé att träna i regnet?

Vi körde några lydnadsmoment tidigare på eftermiddagen. Det gick faktiskt bra - även om de som sagt var inte sitter helt ännu. Ikväll fick Teo först göra några Linjetag med störningar och det skötte han bra. Resten av tiden blev det mycket sitta och titta på för hans del. Det är ju alltid nyttigt. Men med tanke på vädret tror jag han ångrade att han inte tagit på sig sitt snygga regntäcke!

Äntligen action

Efter jaktprovsstarten har vi tagit det ganska lugnt och i princip bara tränat lydnadsmoment. Teo tycker visserligen att det är jättekul att träna lydnadsmoment - ja, eller vad som helst egentligen - men det är klart att han har en helt annan gnista och fart när det är jaktträning på gång! Idag fick han hämta in tre fåglar på ett litet sök. Entusiasmen var stor. Äntligen lite action i träningen igen!

Med flygplanet JAS signalsystem

En kollega gjorde en intressant jämförelse häromdagen: Teo sades likna flygplanet JAS signalsystem - överlägset bra, men så känsligt att föraren inte får göra minsta misstag vid signalgivningen, för då kraschar det...

En intressant iakttagelse! Jag förstörde nämligen Fjärrdirigeringen (ligg-sitt-ligg osv) idag. Samtidigt som jag gav Teo tecknet "sitt" svarade jag på en fråga från en person som stod bredvid. Svaret på frågan var "nej". Ett tyst "nej", men tillräckligt för att Teo skulle reagera och inte sätta sig upp fler gånger. Han hade ju mycket riktigt hört matte säga "nej" - och man vill ju absolut inte göra fel om man är Teo...








Liten sötnos, som 2006

Konsten att driva en människa till vansinne...

Konsten att driva en människa till vansinne är en konst Tom behärskar till fullo. Häromdagen fick jag för mig att jag skulle fotografera honom på agilitybanan. Jag parkerade honom på ena sidan en tunnel och placerade mig själv och kameran på andra sidan. Ut ur tunneln kom så den medelålders labradoren....och fortsatte i en väldig fart förbi mig, eftersom en väldigt intressant doft tydligen väntade längre bort på planen. Jag ropar. Han fortsätter oberörd nosa sig fram åt andra hållet. Jag ropar igen. Ingen reaktion.

Jag ser mig omkring för att kolla så att inga människor finns i närheten innan jag ilsket vrålar "Tom HIIIT !" med ett tonfall som skulle fått Teo att krypa ihop av skräck. Tom travar oberörd vidare. Åt andra hållet naturligtvis. Jag springer ifatt honom och hugger tag i nackskinnet. Han reagerar inte nämnvärt utan nosar vidare. Jag är riktigt arg och talar om det för honom. Ingen reaktion. Efter ett ögonblick tittar Tom förvånat upp på mig, precis som han just upptäckt mig, och säger "Nämen hej Cia! Är du också här idag?"

Labradorer i kloster

På grund av att matte hade planeringsdagar i Vadstena tvingades pojkarna gå i kloster ett par dagar. Teo vet ju hur man ska föra sig bland folk (det har han ärvt från sin mor påstås det) och hade inga problem med att bo på Klosterhotellet. Tom däremot uppskattade inte vistelsen lika mycket eftersom han var övertygad om att de gamla stentrapporna åt medelålders labradorer och att det spökade i hotellrummet. Att "spökena" i själva verket inte var något farligare än ett gäng överförfriskade landstingsanställda som råkade bo på samma våning, det trodde han helt enkelt inte på. Bäst att vara på sin vakt för säkerhets skull...

Syskonen Teo & Ladda fick varsitt förstapris i helgen.


Farfar Brim blev i helgen Norsk Jaktchampion och därmed även Nordisk Jaktchampion!

Jaktprov Glasriket

Upplägget såg ut så här i Nkl: 1 Transport fram till sjön, 2 Två enkelmarkeringar (skott), 3 Transport, 4 Linjetag/Närsök i anslutning till Sökområdet, 5 Sök (5-6 vilt), 6 Två enkelmarkeringar på land (skott), 7 Passivitet vid nästa hunds vattenarbete.

Söket var ca 70-80 m djupt, låg på båda sidorna om en kraftledningsgata och angränsade till sjön. De flesta hundar jag såg föll på söket, som var knepigare än det först såg ut. Ytterligare en hund fick dock en 1:a i Nkl, en flathane.

Protokollet för Teo innehöll följande:

Samarbetsvilja: Visar god samarbetsvilja i provets alla delar (5).
Sökarbete: Söker med rätt inställning och motivation. Täcker hela marken (5, 5).
Fart: Hög (5).
Uthållighet: Håller väl (5).
Näsa: Används väl (5).
Dirigerbarhet: Kan påverkas i huvudriktningen (4).
Markeringsförmåga: Koncentrerad med mycket bra uppföljning (5).
Skottreaktion: Uppmärksam (5).
Stadga: Stadig i skott och kast. Ngt enstaka svagt ljud kan uppfattas (5, 4).
Apporteringslust: Stor med snabba inlevereringar (5, 5).
Apportgrepp: I de flesta fall bra, ngt ovårdat på en del vilt. Lämnar i hand (4, 5, 4).
Simteknik: Simmar kraftfullt (5).
Vattenarbete: Kastar sig i, visar stor vattenpassion (5, 5).
Hundtolerans: ua (5).

Sammanfattande kritik: ”En hane som visar mycket stor arbetsvillighet och apporteringsglädje, samarbetar bra med sin förare och de blir därmed ett effektivt ekipage.”

Pris: 1:a.

Teos syrra Ladda startade på jaktprovet i Siggefora. Där gjorde hon ett bra jobb - och belönades även hon med en 1:a!

”Ja, så där enkelt kan det vara”

…sa domaren Sören Swärd och fortsatte ”Jag gillar din hund!” Det gör jag också, tänkte jag. Men eftersom jag stod mer eller mindre som paralyserad under tiden den öppna kritiken gavs fick jag inte fram så många ord. Om man går upp kl 4 på morgonen och inte startar förrän vid 10-tiden har man väldigt många timmar på sig att bli nervös. Och väntan tills man faktiskt får papper på det där 1:a priset blir väldigt, väldigt lång. För man vågar ju trots den fina kritiken inte riktigt ropa hej…

Men självklart är det värt allt besvär när man sedan sent omsider väl får det där pappret med 1:an i handen!

Tid & bristen på...

Vi har varit otroligt aktiva den här veckan. Undrar vad jag gjorde av all tid innan jag hade hund? Idag gick eftermiddagen åt till ett besök på brukshundsklubben. Tom fick springa ett par varv i joggingspåret medan Teo fick köra ett kort pass på lydnadsplanen. Det var länge sedan vi gjorde det och han var enormt entusiastisk! Vi körde några klass 2-moment och även om han inte på något sätt är färdig så såg det bra ut tyckte jag. Men vi behöver lite mer tid innan vi är färdiga för en start!

Hundhår, hundhår, överallt hundhår…

Trots att jag dammsuger golvet ständigt och har borstat hundarna i flera veckor är golvet ständigt täckt av en matta av hundhår. Enligt mina beräkningar borde jyckarna ha blivit flintskalliga för länge sedan, men de verkar ha hur mycket päls som helst…

Efter det dåliga träningspasset tidigare i veckan är det dags att göra ett nytt försök ikväll, den här gången med fågel för Teos del. Tom följer med för att hjälpa till om problem uppstår för ungdomarna. Sist vi tränade fick han hjälpa till att söka rätt på en bortkastad dummy – han fick söka av ett helt fält vilket tog säkert 15 minuter. Nu är det inget problem för honom att söka av ett helt fält; han har en sällan skådad arbetskapacitet och en enorm vilja att arbeta.

Något som dock tyvärr har gått honom spårlöst förbi är begreppet ”samarbetsvilja”. Om samarbete säger Tom som vi som jobbar inom det statliga: ”Det ingår inte i mitt uppdrag”.

Borta bra men matte bäst?

Teo har ju varit på semester i en vecka. Blivit bortskämd och haft det bra, precis som det ska vara när man är på semester. Som tur var verkade det i alla fall vara lite roligt att matte kom hem igen trots allt. Och det var väldigt viktigt att sitta i mattes knä hela kvällen - det är en ganska stor knähund jag har vid det här laget!

I går tränade vi fågel. Teo var onödigt het men för övrigt såg det bra ut. Men nu är det slut på skogslivet. Båda pojkarna är borstade, duschade och uppsnyggade - redo att följa med matte till sta'n igen.