Året som varit

År 2011 blev svårt att sammanfatta. Under våren startade vi på tre WT:n i elitklass, varav jag var nöjd med resultatet på två och lärde mig en hel del på tre... Vi hade en downperiod under våren där träningen inte riktigt fungerade. Efter kloka råd om att ta ett steg tillbaka, göra lättare övningar och noga bygga upp samspelet igen, löste det sig snabbt.

Sommarens höjdpunkt var Lag-SM. Både hundar och förare i vårt lag var oerfarna i sammanhanget vilket tydligt syntes första dagen - laget gjorde en katastrofal första dag. Dag två gick det å andra sidan jättebra. Då hade Teo en betydligt lugnare och mera genomtänkt förare och fick höga poäng på alla rutor 19, 19, 18, 19, 15. Det var en lärorik helg!

Mio flyttade in i familjen under sommaren. En intensiv liten terrorist som märktes! Medan Teo alltid varit en enmanshund som hållit sig till matte är Mio en flockhund, som med lika stor glädje umgås med vem som helst i flocken. Och flocken den är stor. I den misstänker jag att han räknar in alla som han träffat mera än en halv minut.

Hösten kom och det var dags för B-provsstarter. Vårt livs första i elitklass och det var inte utan ångest de anmälningsblanketterna skickades in. Teo skötte sig bra på tre prov och jag skötte mig bra på två... Men det blev tre förstapris på tre starter! Teo och jag firade i hop med en hamburgare på McDonalds.

Därmed blev det dags att tänka på det praktiska och vi var med på ett par jakter för att få träning inför provet. Men något prov blev det aldrig. I slutet av september fick säsongen och det vanliga livet ett abrupt slut när matte fick knät krossat och istället blev sängliggande. Teo fick byta karriär till servicehund under resten av året, en uppgift han skötte helt lysande. Han har plockat upp många kryckor, schampoflaskor, telefoner och nycklar vid det här laget. Mios fallenhet för serviceyrket var eventuellt inte lika stor, men det är en annan historia...

Mio min Mio

Mio min Mio 7 mån

Mio min Mio 6 mån

Den lilla, Valpen, Lillen, Mini-Jill, Terroristen, Lill-pojken, Lillebror...

....även känd som "Mio min Mio". Ja, kärt barn har många namn. Självklar och trygg flyttade "Valpen" in i flocken i mitten på sommaren. Utan att över huvud taget visa några tecken på otrygghet eller att han ens märkt att att han bytt hem och flock, flyttade "Lill-pojken" in i Tjuserum och uppförde sig genast som om han tillhört flocken i åratal. Några månader senare är den lille "Terroristen" en behaglig liten hund, med alltför långa ben och alltför långa öron. En lillebror som fortfarande ser till att de alltför snälla storebröderna hålls alerta och känner att de lever. Och som alltid kryper intill en snäll storebror när energin plötsligt tar slut och det blir dags att sova en stund.

Hjälpsam stjärna

Under ett par intensiva veckor i början på hösten gjorde vi tre starter i elitklass då Teo fick tre raka förstapris. Vilken underbar och ganska overklig känsla att nå dit efter år av träning med förstaprisen i elitklass som mål... Ja, han är fantastisk Prins Teo!

Sedan tog säsongen plötsligt slut. Och Prins Teo är lika fantastisk, även med andra arbetsuppgifter. Han är som klistrad vid mattes sida. Han plockar upp kryckor och schampoflaskor. Han levererar påsar med smörgåsar och springer nedför trapporna med vattenflaskor. Han hämtar telefonen och plockar upp tappade mynt.

Han levererar även i besvärliga situationer - som den hjälpsamma stjärna han är!

Då lillebror var 11 veckor.

Eskilstunaprovet: tredje raka 1:an i elit för Teo

Fina resultat för Sjörövarna på Eskilstunaprovet; Peg i nkl, i elitklass fick Ally, Teo och Jill (Mios mamma) förstapriser

Elitklassdebut

Efter en period under våren då träningen inte fungerat riktigt bra, backade vi tillbaka ett steg svårighetmässigt och ägnade träningstiden åt enklare uppgifter än tidigare. Det gjorde susen och vi kom igång igen på ett bra sätt i slutet på sommaren.

Vid elitklassdebuten på dubbelprovet i Norrköping tog Teo en 1:a på lördagen. Och en 1:a på söndagen. Jag har sagt det förut, men det tål att sägas igen; att ha en hund som Teo är inget annat än ett privilegium!

Liten blir stor

Mio 11v

Lag-SM: en erfarenhet som gav mersmak!

Några år hade gått sedan Lag-SM arrangerades förra gången. I år blev det slutligen dags igen, men den här gången med ett annat upplägg än det tidigare. Sveriges bästa lag i Working Test (WT) skulle koras på detta 2-dagars WT i elitklass, som arrangerades av Smålandsavdelningen med provledare Leif Liljeblad i spetsen.

Varje avdelning fick möjlighet att skicka två lag om tre deltagare per lag. I mån av plats fick avdelningarna skicka flera lag än så. Störst var uppslutningen från avdelningen Östra, som skickade 6 lag.

Förutsättningarna för de sex ekipagen från Östergötland innebar att de rent poängmässiga förväntningarna på våra lag var låga, då de flesta av våra hundar är relativt oerfarna i dessa sammanhang och ännu har inte meriterat sig i elitklass. Däremot hoppades vi skaffa oss erfarenhet för framtiden, för att så småningom kunna ställa upp i de stora sammanhangen med både rutinerade hundar och förare.

”En av anledningarna, kanske den främsta, till att vi ville starta upp med den här typen av tävling är att det är en så rolig och spännande tävlingsform” berättade Inga-Lena och Leif Liljeblad då Smålandsavdelningen beslutat arrangera tävlingen.

”Vi insåg det när vi själva startade på IWT i Norge och tyckte att många fler borde få chansen att starta på liknande tävlingar och inte bara de få som kan åka utomlands och starta.
Det är ju inte bara det att man behöver ha en bra hund, utan som hundförare behöver man också få rutin och erfarenhet. Därför tycker vi att det är så roligt att det är så många som kommer till Lag-SM. Alla kan ju inte vinna, men förhoppningsvis kan det ge blodad tand!”

Lagen prövades på fem rutor per dag, på såväl land som vatten. En rad olika scenarios hade skapats där samtliga situationer skulle vara så jaktlika som möjligt. Exempelvis en walk up, en drive, vilt som föll innanför staket eller i terräng där det var lätt att tappa hunden.

De tre ekipagen i varje lag startade tillsammans på varje ruta. I de flesta fall bestämde domaren vilken uppgift som skulle tilldelas vilken hund, i några rutor fick laget självt avgöra vilken hund som passade bäst för respektive svårighet.

Eftersom tävlingen gick i elitklass var uppgifterna naturligtvis svåra, men inte orimligt svåra. Jag tror att för de flesta som fick förmånen att få delta i detta välarrangerade Lag-SM blev dagarna i Småland en mycket positiv upplevelse - som i vårt fall definitivt gav mersmak!


Som värdiga vinnare stod till slut Östras lag nr II:

Helena Lindström och Justlike Fast Weasel
Fredrik Lindström och Justlike Black Wasp
Sören Norén och SEJ(A)CH SEJ(J)CH Justlike Kronprins Frederik

Ny i gänget!

Träningshelg Marx & Exelmans

Förra helgen var träningshelg i Småland med två utländska domare; Daniel Marx och Fons Exelmans. En lärorik helg i trevligt sällskap! För vår del började den i och för sig inte så bra, första förmiddagen var Teo så ur form att jag faktiskt blev orolig. Men efter lunch började han bli sitt vanliga jag igen och gjorde allt han skulle, fast utan att riktigt ha den gnista och finess som han brukar ha när han jobbar.

På söndagen var flera skyttar och kastare inkallade; förmiddagen ägnades åt en Dummy trial och efter lunch blev det en Walk up på tre timmar. Båda tävlingsformerna var nya för oss, men det var roligt att pröva på. Teo skötte sig väldigt bra hela söndagen och det kändes som det mesta faktiskt funkade som det skulle.

WT Bergslagen

Påskledigheten började med WT i Nässjö och avslutades med WT i Bergslagen. På WT:t i Bergslagen var avstånden betydligt kortare och ingen svår terräng. Däremot var vinklarna små och Teo lite olydig ett par gånger. Sammanfattningsvis var fredagen i Nässjö en betydligt större utmaning och jag var också på vissa rutor väldigt nöjd med hur Teo löste svårigheterna han ställdes inför. På måndagen i Bergslagen gick alla rutor okej, men ingen riktigt bra - men jag var glad att han höll ihop så pass bra en dag till. Och en trevlig dag var det dessutom!

Det blev ett gäng sjörövare i toppen på elitklassen; vann gjorde Lena och Day (82p), 2:a Mari och Ladda (78p), 3:a Teo (77p).

Årets påskbild

WT-premiär i Nässjö

Teo har varit lite seg i veckan sedan värmen kom, men hade ju i alla fall en vecka på sig att vänja sig vid det nya klimatet före vårens första WT, som var deltävling 2 i Smålandsmästerskapet.

Resultatet blev 86p och en 5:e plats i elitklassen.

Ruta 1: Dubbelmarkering dold kastare. Första markeringen var svår att se och hamnade ute i högt sly. Andra landade i hagmark. Fick dirigera till den först kastade, då Teo inte såg den (17p).

Ruta 2: Lång dirigering över fält med störningsmarkering och mur. Jag var spänd, varken tänkte eller stoppade tillräckligt snabbt. Det blev ett par kommandon som inte borde behövts för Teo, på just den typen av övning, som faktiskt är hans styrka (16p).

Ruta 3: Enkelmarkering från båt. Premiärdopp! Teo kom in, jag sade "Loss" och missade apporten när jag skulle ta den och tappade apporten (15p).

Ruta 4: Lång dirigering över hygge med ris, upp på en höjd. Vid sidan av hygget gick en väg i ett S. En hund som inte var tränad på linjer kunde i princip genom att springa i ett S ha kommit upp på höjden och sedan skickas vänster mot apporten. Jag skickade Teo lite slarvigt och hoppades att han då skulle fortsätta på vägen även när den svängde av i ett S. Men han var förstås lydig och höll en rak linje ut i riset när vägen svängde. Fortsatte sedan på sin raka linje genom riset tills han kom ut på vägen igen och kunde dirigeras till apporten på höjden. Här var matte väldigt nöjd med sin hund, som nog aldrig gjort en så lång dirigering i så besvärlig terräng förut (19p).

Ruta 5: Dubbelmarkering på linje över en liten dal som inte syntes på avstånd. Även den här rutan var klurig för många hundar. Jag blåste för säkerhets skull ner honom på andra apporten (19p).

Igång & Nöjda

Sista träningen på Rosöga kändes bra. Det blev ett par timmars intensiv träning med övningar på tre olika stationer. Det märktes på Teo att det blivit lite för mycket träning med skott och apportkastare senaste veckan - fokus blir på apportkastaren, istället för att skanna ordentligt efter markeringar. Annars var jag på det stora hela faktiskt ganska nöjd med oss båda.

Plötslig rivstart

Från ingen jaktträning alls på månader, blev det plötsligt rivstart och många träningspass de senaste två veckorna. Med facit i hand hade det kanske varit bättre med en lite mjukare start och inte gå på de större svårigheterna direkt - men å andra sidan blev vi ju direkt medvetna om våra svagheter. De verkar vara långa Linjetag i svårframkomlig terräng, Stoppsignal på långt avstånd, mitt bristande närminne och ibland otydliga signaler, samt löptiksdoft. Det sistnämnda tänker jag i fortsättningen undvika under tävlingssäsongen. Det är inte då det ska tränas.

Den här veckan har Teo gått två Walk up-träningar på några timmar vardera. Den första gick OK och den andra riktigt bra. Därmed blir det ett par dagars vila som sedan kommer att följas upp med en kort, lätt träning. Det är roligt att vara igång igen!

Lydnadsträning & Semester

Vi har fått god hjälp med lydnadsträningen ett par gånger, det Fria följet börjar arta sig och känns bra även under språngmarsch. Jag har bromsat honom lite och inte låtit honom komma upp i varv på samma sätt längre, för han har motorn och motivationen ändå nu. Därmed har både positionen och koncentrationen blivit bättre. Det där med att släppa fokus på konerna däremot, det är lite svårt. Teo markerar nämligen varje kon mycket noggrant och hade mycket att tänka på idag när jag hade ställt ut koner över hela ridhuset... Som kompensation ska han få åka iväg på semester en vecka.

I väntan på bättre tider

Ridhusträning, -16 grader och dunjacka ett måste...

Ordentliga bröder

Teo är ju en mycket ordentlig hund, som är ytterst serviceinriktad och gärna hjälper till att plocka upp det matte strör omkring sig. Det verkar vara något av ett släktdrag - i alla fall har bror Imre som bor i Norge gjort en härlig video där han visar upp sina städegenskaper; >>>

Anlagsbärare trots allt

Teo har status PRA-prcd hereditärt fri, samtidigt som han nu även fått märkningen PRA generell anlagsbärare. Pappa Båne har fått diagnos på en annan typ av PRA än den som går att DNA-testa, en variant av sjukdomen som sägs vara ovanlig. Eftersom båda Bånes föräldrar, som därmed är anlagsbärare, använts flitigt i aveln lär den dock tyvärr inte vara ovanlig så länge till. Alldeles säkert finns det redan åtskilliga hundar i rasen med sjukdomen. Oupptäckt, eftersom den uppträder sent i livet, i övre medelåldern. För hur många kontrollerar sina äldre hundar som är PRA-fria genom tidigare test och inte fått någon anmärkning på ögonen tidigare? Det känns på många sätt väldigt tråkigt att Teo och hans syskon är anlagsbärare. Samtidigt skickar jag en tacksamhetens tanke till Bånes husse som genom sin noggrannhet faktiskt gett övriga intresserade inom rasen en god chans att stoppa spridningen av sjukdomen. Jag hoppas den chansen förvaltas väl.

Ögonblick man gärna minns

De flesta hundägare tycker nog att den egna hunden är något utöver det vanliga. Så även jag. Teo är fantastisk på många sätt och det finns ögonblick man gärna minns. För några veckor sedan var vi i Stockholm och jobbade några dagar. Redan efter första dagen blev jag jättedålig, kraschlandade på hotellet så snart arbetsdagen var slut, tillsammans med ett antal starka smärtstillande tabletter.

Sådant får konsekvenser morgonen efter och när larmet gick på telefonen vaknade jag inte. Däremot vaknar jag såsmåningom av att någon envist slår mig på armen. När jag öppnar ögonen står Teo med frambenen i sängen och petar oavbrutet på mig med ena framtassen - med den ringande mobiltelefonen i munnen.

Och då kan det inte hjälpas; jag tycker att just min hund är något utöver det vanliga. Alldeles, alldeles underbar.

Året som varit

År 2010 blev på grund av skador och sjukdom, hos både hund och matte, något av en bergochdalbana i negativ bemärkelse. Antalet starter under året är därför lätträknade; två WT:n och en lydnadstävling. WT:t i Bergslagen som blev Teos första elitklasstart innehöll uppgifter som Teo var tränad för och kunde klara utan att behöva särskilt mycket förarstöd. Han briljerade, fick maxpoäng på alla rutor utom den sista och vann på 92p före resten av Searoverfamiljen. Nästa WT-start som var Searovermästerskapet var förstås betydligt svårare och där hade det krävts förarstöd för att klara uppgifterna med höga poäng. Tyvärr var det en tidpunkt då jag inte kunde bidra med särskilt mycket förarstöd, så det fick bli ett träningstillfälle med halvdana poäng. Årets tredje och sista start var Lydnadsklass 3 som slutade med ett 1:a pris och en 3:e placering.

På det nya året är vi båda friska igen och ser fram emot en ny säsong. Planen för Teo i år är start i elitklass i lydnad under våren, gärna också några WT:n förutsatt att det fungerar att kombinera de två grenarna. Vi provar oss fram. Framåt hösten kommer förstås det viktigaste målet, det som vi jobbat några år inför - egentligen sedan valptiden; jaktprovsstart i elitklass.

Huvudbonad & Lydnadsträning

Det där med att att ha en tratt runt huvudet har Teo haft svårt att hantera - det är ett elände att hela tiden få tratten full med snö, fastna med huvudbonaden i buskarna, eller bli ofrivilligt fastkilad i möblemanget... Eftersom jag varit ledig har han i alla fall fått en hel del aktiviering i form av dagliga besök i ridhuset för lydnadsträning. Elitklassmomenten står på schemat och vi har mest ägnat oss åt Fria följet, Rutan och Stå, sitt och ligg under marsch. Han är ofta lite för het i Fria följet. Vissa dagar låter jag honom vara det, andra tar jag ner honom lite - men målet är alltid att han ska ligga på en hög motivationsnivå och jag accepterar en betydligt högre stressnivå i lydnadsträningen jämfört med jaktträningen. Antagligen har det valet en negativ inverkan på jaktträningen, så den kommer att få stå tillbaka under en period.

Operation & Skådespelare

Jag gör mitt bästa för att sponsra traktens veterinärer även såhär till jul. Teo hade fått en vagel i nedre ögonlocket som störde ögat och behövde opereras bort. Resultatet av operationen blev tre stygn för Teo och närmre tre tusen kronor till veterinären.

Efter operationen satt jag i ett undersökningsrum och väntade på att få tillbaka Teo. Då kommer en djurvårdare in med en liten vit, ullig hund som har bandage över ena ögat.

"Det har nog blivit fel, det där är inte min hund", säger jag lite försiktigt.
"Jomen, det här är ju Teo. Som har opererat ögat", säger djurdjukvårdaren.

Den lilla hunden ogillar uppenbarligen bandaget för ögat och börjar skrapa med tassen över ansiktet för att få bort det. "Herregud, han kommer slita upp stygnen i ögat, gör något!" tänker jag förskräckt. Samtidigt ser jag en annan djurvårdare gå förbi i korridoren.

"Hej då, nu åker jag hem!" ropar hon och går iväg. Med Teo i släptåg. Min Teo.

Det är först nu jag inser att de driver med mig. Den lilla vita hunden heter inte Teo. Han är heller inte nyopererad. Han har bara ställt upp som skådespelare med bandage över ögat. För att lura mig.

Veckorna som varit

De senaste veckorna har i stort sett varit lugna för Teos del. Jag har jobbat i Stockholm en del och Teo har också varit borta, fast på lantsemester. Därutöver har det blivit några korta lydnadspass där vi har börjat träna på Gå runt rutan och jobbat på att snygga till Fjärrdirigeringen. Vi har också varit iväg på fasanjakt, en fantastiskt vacker vinterdag i trevligt sällskap. Dessutom nyttigt för Teo att bara få gå på linjen under skyttet en hel dag.

Släkten är värst...

...åtminstone verkar de lite smågalna; observera Teos undrande blick...

Lydig & Mycket will to please

För ett tag sedan fick jag anledning att fundera på hur jag själv agerar när jag ska skicka Teo på Markeringar som legat en stund, där annat hänt mellan kast och skick. Teo är ju en enkel hund på så sätt att han är väldigt lydig och om han förstår vad jag vill att han ska göra utför han uppgiften. Och omvänt; om han inte utför uppgiften är det nio gånger av tio för att han inte förstår vad det är jag ber honom göra. Graden av "will to please" hos Teo är högre än hos de flesta andra hundar jag känner. Jag kunde snabbt konstatera att jag inte i alla övningar är tydlig med vad jag vill att han ska göra, inte heller konsekvent i skicken.

Det har vi jobbat på de senaste veckorna. Markeringar som med oregelbundna intervaller vissa gånger har hämtas in genom självständigt arbete och andra gånger där jag bestämt vilken Markering som ska in. Det är ett privilegium att ha en sådan lydig hund som Teo, men det innebär också att jag som förare måste vara noggrann och exakt i det jag gör.

Lydnadsklass 3 avklarad

Sittande i grupp: 10
Liggande i grupp: 10
Fritt följ: 9
Sättande: 8,5
Inkallande m ställande och läggande: 10
Sändande m läggande och inkallning: 10
Apportering och hopp: 8
Apportering metall: 8
Vittring: 5
Fjärrdirigering: 8

Totalt 273,5p vilket gav ett förstapris och en tredjeplacering.

Internationell träning

Hemkomna från en mycket bra träningsdag med Rita Kökény, Blackthorn Gundogs, en tränare som jag tycker är väldigt bra och trivs med att träna för. Det sistnämnda är viktigt - på den här typen av träning blir jag så mycket lugnare och för hunden så mycket bättre när jag trivs med tränaren. I sista övningen tog Teo helt slut och markerade dåligt, vi fick avsluta enklare med en Enkelmarkering och sedan tog jag bort honom från linjen. Det oroar mig dock inte särskilt eftersom han förut hanterat samma övning utan problem.

Fram tills dess gjorde han faktiskt ett lysande arbete. Dagen började med en svår Dubbelmarkering med flera terrängbyten och dold nedfallsplats på tvåan, Enkelmarkering framför tidigare använt markeringsområde och fortsatte med diverse Linjer med både större och mindre vinklar, Närsök, Linjer över tidigare använt närsöksområde och med störning, korta skick på "kanin" m m. Många svåra, men bra övningar och framför allt många bra handlingtips! För min del att inte längre stötta Teo med beröm när han går ut på jobb - eftersom han numera utan problem klarar svåra uppgifter utan den typen av stöd, vara noga med att placera hunden rätt i vind, inte ge låga närsökstecken när hunden står i långt gräs och inte ser tecknen, till exempel.

Syrran Ladda är klar!

Tre elitklassettor och idag avklarades det praktiska provet. Vilken säsong de fantastiska tjejerna gjort!

Smålänningar & Muskelbyggare

Teo var hos en ortoped i veckan. Det tog den veterinären ca 5 minuter att provocera fram hältan. Jag kunde inte låta bli att fundera lite på de många veterinärbesök vi varit på under våren, då ingen hittat vare sig något fel på benet eller någon hälta. Och då blev det onekligen svårt att låta bli att tänka på de många tusenlappar det kostat mig. Min pappa hävdar att jag säkert lärt mig något på vägen - och därför ska jag bara se det som "Läropengar".

Det finns, som jag ser det, bara en enda slutsats man kan dra av den diskussionen. Min pappa är uppenbarligen ingen äkta Smålänning. Men jag är det.

I vilket fall röntgades båda bogarna också eftersom artros kan uppstå efter en sådan smäll. Bilderna visade inget sådant. Antagligen har ett glapp uppstått i leden i och med skadan och det måste kompenseras med muskler runt leden. Prognosen för att det ska fungera trodde veterinären var god. Så nu ska vi styrketräna ordentligt och bygga muskler! Och med "vi" menar jag, naturligtvis, enbart Teo.

Tredje 1:an i Ekl för Ladda!

Tredje raka 1:an i Ekl för Mari & Ladda - nu väntar bara det praktiska!

Flyt & Oflyt

Träningen har flutit på bra i ett par veckor. Mycket känns stabilt och lättjobbat. Nu har vi inte kört några stora svårigheter på något sätt, men det vi har gjort har funkat bra. Markeringar av olika slag fungerar väldigt bra just nu, även när han är lite pressad och uppe i varv. Lite högt i varv är han generellt i vardagen just nu - utan att jag kan se något direkt skäl till det.

Vi har tränat lydnad några gånger de senaste veckorna och då har jag låtit honom ligga lite högt. Det har fungerat bra, många moment kan jag till och med tycka ser väldigt bra ut. Men när momenten ska sättas ihop till en helhet som ska flyta på blir det betydligt svårare för oss! Alltid är det någon av oss som sätter en fot eller tass fel någonstans under programmet...

1:a i Ekl för syrran Ladda - igen!

Mari och syrran Ladda tog sin första 1:a i elitklass på provet i Garpenberg och tog ytterligare en 1:a i dag, på Eskilstunaprovet!

Livsglädje & Barnasinnet kvar

Vikten av uppvärmning & Långa vattendirigeringar

Idag har vi ägnat dagen åt en ordentlig genomkörare av de olika delar som kan tänkas dyka upp i elitklass på ett B-prov. Olika typer av Markeringar på land och vatten, ett Sök och ett par långa vattendirigeringar på över 100 m. Analysen av Teos arbete idag blir att det är viktigt att är viktigt att han värmts upp med någon Markering före det egentliga arbetet så att han sedan är igång och ordentligt fokuserad. Samma uppvärmningsregel måste gälla när han ska gå på högt gräs, då har han gärna för hög näsa på första skicket, så det gäller att förbereda så att nosen är igång och låg innan det egentliga arbetet börjar.

På det stora hela fungerade Teo bra. Han har aldrig gått på så långa vattendirigeringar förut. Det gick relativt problemfritt, han var lydig även på det långa avståndet i vattnet och vattendirigeringarna kändes därför väldigt bra idag.
I alla fall för mig som inte behövde gå i vattnet...

Lydnadsträning (!)

Jag hade nog tänkt att vi skulle träna lite Lydnad innan det var dags för tävlingsträning med tävlingsledare och domare i måndags, men det blev av olika skäl inte så. Vi gjorde därför ett ganska oslipat framträdande av Klass 3-momenten, med en lite övertänd hund. Men å andra sidan med väldigt mycket fart och glädje i hunden! Just det kommer att vara målet de närmsta veckorna, att Teo ska behålla glädjen och hålla igenom ett helt program utan belöning mellan momenten.

SE JCH SE LCH Searover Tings Tassa

Mamma Tassa tog sin sista 1:a i Hofors idag och är numera även jaktprovschampion!




















På bilden Tassa med sonen Teo och dottern Ladda.

Det är inte roligt

Det är inte roligt när ens bästa vän inte mår bra. Hoppas på att ett besök hos veterinären kan förbättra saker och ting!

Årets Norrlandsträning

Årets Norrlandsträning innebar som vanligt träning i en blandning av vatten med en del växtlighet och småöar samt myrmark. Jättenyttigt för oss som inte har tillgång till den typen av svår mark här hemma! Under dagen blev det Dubbelmarkeringar och sedan Dirigeringar över vik, i vatten utmed land och över öarna, samt ett Sök på en myr. Teo hängde med bra tyckte jag och vi var nöjda med dagen!

Numera exteriörbeskriven!

Jag vet inte hur jag hade förväntat mig att exteriörbeskrivningen skulle gå till. Men vad jag definitivt inte hade förväntat mig var att Teo lugnt och stilla skulle gå fram till domaren, för att sedan helt utan att förvarna mig, hoppa upp och ge henne en puss rakt på munnen.

Efter den inledningen blev det förstås idel positiva ord i beskrivningsprotokollet!

Kodak moments

Sommartider & Handtecken

Teo har simmat endel de senaste veckorna. Inga avstånd eller svårigheter att tala om utan mest fysträning och lydnadsapportering. Ett par riktiga träningar har det blivit också, men det är ganska begränsad aktivitet på den fronten just nu. Det vi ska göra framöver är att delvis träna om handtecken. Jag vill ha lite mera finlir i dirigeringarna. Tanken är att han inte ska få gå på handtecknet, utan titta på det för att se riktningen och först då röstkommandot kommer får han gå - med förhoppningen att kunna styra riktningen noggrannare och även få med ordentliga "diagonala" Uttecken.

Sjörövarträff

Årets Sjörövarträff lockade över 80 hundar till Hvarsta! Jag var funktionär på förmiddagen och på eftermiddagen började Teo och jag våra övningar i de 5 rutorna. Svårigheterna och avstånden var betydligt svårare än Teo är tränad för just nu. Då och då kom det förbi något proffs och som visade hur det skulle gå till i rutorna, så bevisligen går det ju - men vi är inte riktigt på den nivån ännu!

Dagen efter var det heldagsträning för två olika instruktörer. Teo skötte sig efter omständigheterna bra tyckte jag, trots att han inte heller den dagen hade så mycket hjälp av sin matte. Första passet var särskilt bra, med Trond som instruktör. Både nya tankegångar, övningar och tips. Dessutom var det väldigt roligt att träna med duktiga elithundar - man lär sig mycket av att titta på sådana!

Båne vann på Tullgarn

Pappa Båne vann Ekl på WT:t på Tullgarn i helgen. Vi var där och tittade och passade på att efter tävlingen prova den ruta som bestod av en linje mot en apport som låg innanför ett trästaket uppställt i en liten fyrkant på fältet. Teo blev lite förvirrad vid staketet i första skicket men hoppade sen in i rutan efter dummyn och hoppade sedan glatt ut igen med den. Han gillar att hoppa!

Andra skicket visste han hur det skulle gå till. Han drog järnet mot staketrutan. Det gick ju bra tänkte matte och slappnade av. Hopp in. Snyggt! Ett galoppsprång. Vad nu? Hopp ut. Jäklar! Fullfart vidare på linjen på andra sidan staketrutan. Och den något förvånade matten famlade fumligt efter pipan...

Uppvisning i konsten att muntra upp en matte

Mycket trött och sliten efter en tuff jobbvår och med vetskapen om att hunden inte tränats särskilt filtigt, var både mitt engagemang och förväntningar väldigt låga inför Teos debut i elitklass på FRK Bergslagens WT. Men Teo visade sig återigen från sin bästa sida. Han var stensäker på alla uppgifter han fick, fram till sista rutan som var ett Sök. Ett Sök som var alldeles på tok för litet. I alla fall om man frågar Teo, som tog tillfället i akt att se sig om lite i Bergslagen.

Men det började bra. Första rutan var en dubbelmarkering på lodrät linje där kastaren förflyttade sig. Just det tränade vi faktiskt för ett par veckor sedan, så det var inget konstigt för Teo, som blev domarens val som Bästa hund på rutan.

Vid prisutdelningen meddelade prisutdelaren att vi misslyckats. Misslyckats såtillvida att vi "bara" fått maxpoäng på 4 rutor av 5... Det blev en första plats i elitklassen för Teo! Han följdes av sjörövarna Cosy, Bill och Ladda.

Och efter den fantastiska uppvisningen i "konsten att muntra upp en matte" kommer jag inte att klaga på Teo nästa gång han vill gå på lite sightseeing i Bergslagens skogar. Men jag kommer att föreslå att vi tar sightseeingen efter tävlingen...

Walk up-träning på Rosöga

Vi var på Walk up-träning på Rosöga en kväll i veckan, för Lena och en ny bekantskap, Jens Palmqvist. Det blev inte så många skick per hund, men mycket tramp på linjen och det passar oss ju bra för tillfället. Lite onödigt "på" när han gick på linjen, men för övrigt visade sig Teo från sin bästa sida och kändes kanon!

Nå´t vi behöver träna på är att Teo ska ha markera och fokusera bättre framåt och inte fokusera så mycket på skytten på sidan av linjen, eller låsa på redan fallna dummisar. Det blev tydligt att vi inte tränat så när vi gjorde en övning där en tennisboll kastades framåt och skottet kom först senare. Då blev jag flera gånger tvungen att väcka upp honom och säga till honom att titta framåt för att han inte skulle missa markeringarna. Det blev en nyttig och väldigt rolig träning som gav inspiration! Hoppas nu bara att vi kan komma igång och träna ordentligt snart.

Rehab & Hundtvätt

Det går framåt med försiktiga steg. Ännu är Teo inte terränggående, men på plan mark har han fått börja träna. I veckan var han hos fysioteraputen som hittade endel knäppningar i nacken. Dessutom var han inte bekväm med att få tryck på muskeln på insidan av skulderbladet.

Därefter kom två praktikanter som skulle skaffa sig praktik på hundmassage. Efter att ha träffat Teo kan de dock eventuellt ha börjat tvivla på sitt yrkesval. De satte sig intet ont anande på golvet med Teo och tänkte hundmassage. Alla som känner Teo inser ju att det inte fungerar så. Teo tänkte inte hundmassage när två människor satte sig bredvid honom - han tänkte pusskalas! Ett mycket intensivt sådant dessutom. Praktikanterna gick därifrån med ytterst rentvättade ansikten.

Syrran Ladda

En av syster Laddas ettåringar efter Streamlights Ann's Jason.

Ladda vann dagens söktävling och är nu uppflyttad till högre klass!

Igångsättning

I veckan var Teo på akupunkturbehandling igen. Han blev lite besvärad och smaskade lite när veterinären stretchade benet framåt, men annars fanns inga märkbara problem. En akupunkturbehandling till är inbokad om ett par veckor och före det ett besök hos fysioteraputen.

Han har fått börja komma igång med lite försiktig träning på slät mark. För min del är det lite med hjärtat i halsgropen som jag ser honom flänga fram i full fart, men Teo själv har förstås inga sådana spärrar. Han är lycklig över att få springa igen.

Rehab & Årets Påskbild

Ett par akupunkturbehandlingar och en fyskoll hos ett proffs har Teo hunnit med de senaste veckorna. Han har fått börja röra på sig igen, men med begränsningar.

Röntgen & Akupunktur

Röntgen visade inga skelettskador och utlåtandet blev skada på bicepssenan. Idag har han varit hos en annan veterinär och fått sin första akupunkturbehandling. Lite jobbigt tyckte han först att det var att bli klämd och känd på, men sedan låg han så snällt på ett bord med 10 nålar på benen och i nacken, i 20 minuter. Tanken är att öka blodgenomströmningen och hoppas på bättre läkning. Teo var helt klart påverkad när nålarna togs bort - han hade väldigt svårt att hålla ögonen öppna, blev lite valpig och fick ett plötsligt behov av att bli kliad på magen.

Nya veterinärtider

Det är dåliga tider just nu. När Teos operationssår väl var läkt och jag började sätta igång honom märktes det att han fortfarande är halt. Det verkar som det sitter i bogen och det var ju också den som fick ta smällen mot staketet så det verkar troligt att problemet finns där. Så nu är nya veterinärtider bokade. Röntgen på djursjukhuset den här veckan och tid hos fysioterapeut om några veckor.

Tjänsteresa, åter onsdag

Jag har åkt tåg till Karlstad. Matte var väldigt grinig och ville inte åka. Muttrade om och om igen något om onödigt lång restid och SJs opålitlighet. Men själv tyckte jag att det var jättespännande och hade en riktigt bra dag! Det började bra redan när jag skulle kliva på första tåget, då ville konduktören prata med mig och hälsa mig välkommen. Jag njöt av uppmärksamheten. Tänk att det skulle vara så skojigt det här med att åka tåg!

I Norrköping träffade jag en kille som ville pussas med mig. Matte log visserligen när han kastade sig om halsen på mig, men jag såg nog vad hon egentligen tänkte: Fuck off and leave me alone.

I Katrineholm lärde jag känna två kvinnor som ville prata med mig och berätta om sina hundar. Länge. Jag tyckte det var väldigt trevligt. Matte log och svarade visserligen på frågorna, men jag såg ju vad hon tänkte: Fuck off and leave me alone.

På tåget till Karlstad träffade jag en man som ville berätta om sin nya uppfödning där han korsat fyra olika kamphundsraser. Jag hann inte ens lära känna honom ordentligt innan jag såg tankebubblan över mattes huvud: Fuck off and leave me alone.

I Karlstad träffade jag några tanter som frågade om hunden (jag) "Klarat att hålla sig utan att kissa ner tåget?" Ursäkta, jag är faktiskt 4 år och har varit rumsren större delen av mitt liv! För säkerhets skull ställde de samma dumma fråga 2 gånger till. Trots min stora kärlek till människor kunde jag inte hjälpa att tanken upp även i mitt huvud. Fuck off and leave me alone.

Lite vila till

Då börjar vi återkomma till livet igen. Teos mage är igång, han får sitt vanliga foder, men han får inte röra sig så mycket eftersom han har ett operationssår på 1 dm som ska läka. Såret läker i alla fall fint som om någon vecka kan han säkert få börja röra på sig igen. Det börjar bli jobbigt för oss båda det här med att han ska vila nu - nu känner han sig ju pigg och vill ut och hoppa runt i snön!

Även om det säkert finns flera anledningar till att problemet uppstod, så kommer jag att akta mig för Rimadyl framöver. Man lär så länge man lever. Fast det här känns som en dyrköpt erfarenhet. På flera sätt.

Ur form

Vi är ur form. Det har blivit många besök på djursjukhuset de senaste dagarna. Många röntgenbilder, mycket dropp, en hel del oro, en operation - och en förhoppningsvis åtgärdad tarmparalys.

Vila & Ny arbetsbeskrivning

Efter en staketolycka för ett par veckor sedan går Teo på anti-inflammatoriska. Korta koppelpromenader och vila. Alltför mycket vila, tyckte Teo redan efter ett par dagar. Vid det här laget är han ungefär lika avslappnad som en spänd fiolsträng.

Det finns gränser för hur många gånger det känns meningsfullt att gömma godis i en lägenhet på 60 kvadrat. Jag tror den gränsen nåddes redan första dagen faktiskt. Istället har Teo fått flera arbetsuppgifter här hemma. Att hämta mobiltelefonen när den ringer började han med för länge sedan. Om det kommer ett sms när jag står i duschen, då sitter Teo där med telefonen i munnen när jag kliver ut. Ja, då kan man inte tycka annat än att han är ganska bedårande!

I hans nya uppgifter ingår att samla ihop batterierna till fjärrkontrollen när den ramlar i backen och batterierna sprids över rummet (ja, det händer av någon anledning väldigt ofta), plocka upp mattes glasögon varje gång hon tappar dem (av någon anledning även det vanligt förekommande), plocka ihop tidningar till pappersinsamligen och annat som en serviceinriktad hund bör hjälpa sin matte med.

Men ibland kör det i hop sig för honom. Som när matte ber honom hämta tuggbenet och det visar sig att hans kompis Soya tagit det. Då blir det ju riktigt jobbigt. För att ta benet i från Soya vågar han inte - men å andra sidan, en serviceinriktad hund kommer ju aldrig till matte tomhänt om hon bett om något. Så vad gör man?

Ja, det blidde inget tuggben till matte. Men det blidde istället ett par pyamasbyxor!

Året som gått

Under året som gått har Teo i sitt sätt att arbeta blivit en vuxen hund. Nu har han en stabilitet och mognad som gör honom ännu lättare att jobba med. I övriga sammanhang är han fortfarande barnslig, lekfull och halvgalen - och det förblir han säkert många år till...

Under våren startade vi på tre deltävlingar, med vinst på sista deltävlingen och slutade sammanlagt på en delad 2:a plats i Smålandsmästerskapet >>>. Den placeringen är jag väldigt glad över! Efter sommaren tog han sina ettor i ÖKL på Jaktprov, varav en med HP. Just den starten var en start som jag sent kommer att glömma - och antagligen får jag aldrig uppleva känslan av en sådan felfri start flera gånger...

Planeringen inför det här året är än så länge vag. Vi har endel att jobba på innan det är aktuellt med start i elitklass. Kanske startar vi ändå något WT under våren för att skaffa oss erfarenhet av klassen. Planen är också att lydnadsträningen ska återupptas och att vi ska ta en 1:a i klass 3. Men först måste vi komma igång med träningen... Just nu är det dock vintersemester och Teo får promenera, leka och "bara vara hund".

Lek i frost

I juletid...

...har Tom mycket att göra. Som vanligt är han oerhört entusiastisk när julklappar tas fram dagen före julafton. Sedan påbörjar han sitt självpåtagna arbete som julklappskontrollant. Han patrullerar regelbundet under bordet där julklapparna ligger. För julklapparna ligger inte under granen i år, utan på ett bord den här gången. En säkerhetsåtgärd. De senaste åren har julklappsentusiasten Tom nämligen gjort till tradition att "råka" öppna julklappar som inte alls var tänkta till honom. En damparfym. En GPS.

Han blir sällan arg. Men när Teo knuffar ner honom i ett dike som är så fullt av snö att bara hans svarta huvud sticker upp, blir han riktigt upprörd. "Se dig för, din eländiga snorvalp" väser han till Teo. "Ska vi leka? Ska vi leka?" kvittrar Teo tillbaka. Men Tom bevärdigar honom inte ens med en blick, utan vänder istället och går tillbaka mot huset. Han har minsann viktigare saker att göra.

Perfekt för photo shoot

En decimeter snö på backen, solen strålade och stora snöflingor dalade sakta ner ifrån himlen. En perfekt dag för ett photo shoot!

Perfekt, så när som på en liten detalj; temperaturen låg på under minus femton grader och jag frös så kameran skakade. Perfekt, förutom att den annars så tålmodiga fotomodellen frös om tassarna, inte kunde stå stilla utan ständigt stod med en tass i luften och en min så lidande att han kunde fått den mest hårdhudade människa att börja gråta vid åsynen av hur plågad han var.

Vilken härlig hund!

Ja, det är så jag vill sammanfatta helgens två träningspass. Vi har tränat Dubbelmarkeringar i helgen. I går på längre avstånd på ett fält, idag på vanligt avstånd i skog, men med dålig sikt och ibland dolda nedfallsplatser.

Jag gav honom medvetet ingen hjälp eller styrning i markeringsarbetet, men han klarade sig lysande ändå. Motorn var bra och attityden härlig. Ett och annat mycket barnsligt hopp och skutt visades också upp idag och det skulle antagligen ge minuspoäng om man följde regelboken -- men, vilken härlig hund!

Utmaning i avstånd

Tänkte jag skulle testa att ta ut avståndet på Linjetagen lite mera idag. Gick och gick tills jag kom långt ut på fältet. Där lade jag upp tre Målområden och skickade sedan från olika punkter på ca 70-150 meters avstånd från Målområdena.

Det var inte mycket till utmaning, tyckte Teo och tog linjerna rakt och i full fart. Var tillbaka på ett par sekunder.

Närsök & Ut

Vi har tränat Närsök i helgen, för att skärpa upp att anvisat område inte ska lämnas, även om han inte hittar något direkt. Idag fungerade det bra, men jag skulle tro att det inte är helt stabilt ännu. Vi har också tränat Ut, över och förbi tidigare områden där det tidigare funnits dummies. Det känns däremot relativt stabilt.

Livet som servicehund

"It's a tough job but someone's gotta do it.

Plocka upp efter matte alltså. Hålla ordning på alla grejer hon ständigt sprider omkring sig. Den eländiga pallen fick jag släpa över ett fält och två diken.

Och det efter att jag tillbringat hela morgonen med att springa och hämta telefoner och plocka upp strumpor hemma!"

Träning & Väskryckning

Vi har tränat endel i helgen, dolda Linjetag och Närsök på olika avstånd. Det visade sig bli ganska svåra övningar, men någongång då och då måste ju gränserna testas litegrann. Övningarna kostade en dummy som råkade bli nedtrampad i en dypöl och aldrig mera såg dagens ljus.

Övningarna kunde dessutom ha kostat betydligt flera dummies, ja hela dummieväskan faktiskt - om det inte hade varit för att vår träningskompis så hjältemodigt sprang i fatt de överåriga väskryckare som drabbade oss.

I ett obevakat ögonblick stövlade en tant in på fältet där vi tränade, ryckte åt sig dummyväskan och skyndade sig sedan tillbaka till sin partner-in-crime som stod redo med flyktbilen (rullatorn).

Med stöldgodset (min dummyväska) ordentligt nedstoppat i rullatorkorgen lämnade de sedan brottsplatsen med raska steg. Ja, så raska steg som man nu kan ta när man har en rullator och ett antal stulna dummies att släpa på...

Reparationer & Hösttrötthet

Efter besöket i verkliga arbetslivet körde vi ett pass för att "reparera" tecken och signaler i veckan och igår blev det Närsök i långt gräs. Det fungerade visserligen bra, men Teo kändes inte helt i form, utan verkade faktiskt lite trött. Kan min hösttrötthet ha smittat även honom tro?

Vi aktiverade oss även med lite lydnadskonster igår (Tom fick inte vara med och det är han som så högljutt ger uttryck för sitt missnöje över att bli så orättvist behandlad. Tom är inte hösttrött alls. Tom känner inte till uttrycket trött och stillsam. Man kan till och med gå så långt som att säga att orden "Tom" och "trött" och "stillsam" aldrig används i samma mening).

Andjakt & Arbetsmiljöproblem

Teos semester fick ett chockartat slut häromdagen, då semesterlunken plötsligt skulle ersättas av andjakt. På första såten sköts inget där vi satt - och det var bra, för Teo var ganska upphetsad över att det sköts så mycket runtomkring att det var perfekt att han blev tvungen att sitta passiv.

På tredje såten satt vi på en grästunga med 7-10 m breda torrlagda diken runtomkring. Första gången jag skickade Teo över ett av dikena tog han lång tid på sig att komma in med fågeln och jag undrade lite irriterat vad han pysslade med egentligen? Ställde mig upp för att se bättre och insåg att de torrlagda dikena inte alls var torrlagda, utan bestod av djup gyttja.

Teo hade drabbats av vad vi människor skulle kalla "arbetsmiljöproblem". För varje steg han tog sjönk han ner till magen i gyttjan och han fick slita hårt för att få loss tassarna i varje steg han tog. Efter ett antal skick då han fick kämpa sig över den sugande gyttjan för att hämta fåglar, förvandlades Teo till en ganska stillsam hund.

Sista såten var en damm där vattnet var på springdjup. Teo fick några bra, tydliga fåglar på blankvatten där - ett bra avslut för honom. Vid det här laget var han dock inte bara stillsam, utan riktigt trött. Det är hårt att komma ut i verkliga arbetslivet!

Semestertider

Teo har haft semester de senaste veckorna. Haft ett kravlöst liv, promenerat runt endel, tuggat ben, lekt och bara varit...hund. Det behöver han ibland. I helgen ska vi komma igång igen och börjar med en färd norrut för att träffa några ur Sjörövarfamiljen. Då lär kravlösheten få ett abrupt slut. För oss båda.

Träning för Rita

Häromdagen var vi med på en träning för ungerska Rita Kökény. Det var en bra dag. Bra övningar, som visserligen var svåra, med väl uttänkta "fällor", men på rätt nivå. Teo föll förstås i några av "fällorna" på ett par nya övningar, men han rättar sig ju så otroligt snabbt!

Jag gick därifrån väldigt nöjd med dagen och med hunden!

Två helger & En 1:a

Helgen efter provet i Björksfors/Kisa var vi reserver. Kl 12 på förmiddagen ringde de och undrade om vi kunde skynda oss och vara i Ökna inom 2 timmar så skulle vi få starta där. Vi åkte. Det var inte det klokaste jag gjort. Kom fram superstressad, slet ut hunden och ut på en walk up på 4 hundar. Teo blev förstås väldigt het och började gnissla på linjen. Övriga provet gick fint med bara bra kritik från domaren, men det hjälper ju inte. Det blev en 2:a och det grämer mej förstås att jag gjorde så!

Veckan efter var det prov i Kisa igen. Där var han spänd i början och försprang sig lite på första momentet som var en dubbelmarkering på land. Resten av provet gick bra och han kändes avslappnad och fin. Teo blev den enda 1:an i klassen, han fick åka till Tjuserum och äta tårta igen.

Kritiken från gårdagen

Samarbetsvilja: Samarbetar gärna, i bra balans med självständigt arbete.
Sökarbete: Tar för sig av marken i djup och bredd. Stor motivation och koncentration och effektivitet.
Fart: Utmärkt. Hög.
Uthållighet: Utmärkt.
Näsa: Följer upp vittringen med stor koncentration.
Dirigerbarhet: Utmärkt väl i hand, löser uppgiften väl.
Markeringsförmåga: Utmärkt, distinkt. Snabb uppföljning. Effektiv.
Skottreaktion: Trevligt uppmärksam.
Stadga: Utmärkt i alla delar.
Apporteringslust: Trevlig spontan, snabba inlevereringar.
Apportgrepp: Väl balanserat, bjuder föraren viltet på ett mycket tilltalande sätt.
Simteknik: Effektivt simsätt.
Vattenarbete: Stor passion, arbetsvilja.

Sammanfattande kritik: En effektivt arbetande hund som löser dagens uppgifter på ett mycket övertygande sätt, mycket trevlig jakthund.

1:a med HP, provbäst.

1:a med HP & Princesstårta

"Det där var den rakaste 1:a jag sett som domare" sa domaren om Teos arbete idag och belönade honom med ett 1:a pris med HP. Det ledde i sin tur till att Teo fick äta tårta när han kom hem till Tjuserum.

Vi gick i andra par i trevligt sällskap av Cina & Gem, som också är sjörövare. Provet såg ut såhär för Teo:

Landdirigering: Teo följde linjen rakt, Närsökssignal och in.
Dubbelmarkering, 1 fågel på land och 1 fågel i grunt vatten: spikade.
Vattenmarkering genom vass ut på blankvatten: spikade.
Vattendirigering där fåglarna låg på en flotte ute på blankvatten: följde linjen rakt, fick ett par "Ut", Närsökssignal och in.
Sök: visset gräs, nyponsnår samt lite vatten. Fick ta in 5-6 vilt

Tystnad

Försökte provocera fram ljud på Teo häromdagen. Det sköts en hel del och en lycklig flat studsade hit och dit och hämtade dummies till höger och vänster. Men inte ett ljud kom över Teos läppar. Typiskt.

SLCH Searover Pattering Lady

Syrran Ladda och Mari tog idag sitt tredje raka förstapris i lydnadsklass elit - och därmed blev det dags för champagne i Eskilstuna igen: lydnadschampionat!

Tala är silver, tiga är guld...

Teo fick en 3:a på provet i Enköping idag. Inte ett pris att vara nöjd med - men ett pris man får om man inte kan vara tyst. Ja, den som bör vara tyst är Teo, inte jag (för att vara tydlig då). Annars var jag nöjd med hur han jobbade, framför allt på söket som var svårt.

Kritiken (domare Jenny Hamring) såg ut såhär, nedan.

Samarbetsvilja: Följer sin förare på att föredömligt sätt. Visar i provet på god samarbetsvilja.
Sökarbete: Söker med mycket god intensitet och stor motivation. Täcker det aktuella terrängavsnittet på ett mycket föredömligt sätt. Blir dock ineffektiv då han inte finner vilt trots bra sök. (Söket var svårt. Litet hagmark på ena kanten, ett avsnitt med högt gräs, sedan vass, därefter öppet vatten och därefter ytterligare ett vassavsnitt på simdjup, samt ett fårstängsel genom vassen. Tog in 5 vilt. Jag är mycket nöjd med söket. Han gav inte upp och kom aldrig in och frågade, utan sökte på, trots att hundarna fick söka väldigt länge. Vi har aldrig tränat den typen av sök och långt gräs är han tyvärr dålig på, så det är ju inte så mycket att säga om den kritiken.)
Fart: Arbetar i ett gott, välanpassat tempo.
Uthållighet: Håller väl för prövningen (1,5 h).
Näsa: Skulle önska större koncentration under sökarbetet.
Dirigerbarhet Land: Tar sin förares tecken och signaler.
Vatten: Tar sin förares tecken och signaler.
Markeringsförmåga Land: Är koncentrerad, men styrs fel av föraren. Har dock en god minnesbild och löser uppgiften med något förarstöd. (Ja, jag får väl bjuda omvärlden på den här informationen - det värsta är att jag inte ens märkte att jag skickade stackars Teo åt fel håll, naturligtvis löd han dessutom trots att han visste var markeringen låg, på ett annat ställe...)
Vatten: Koncentrerad med distinkt minnesbild.
Skottreaktion: Förväntansfull, alert.
Stadga: Håller i skott och kast. Är dock inte 100% tyst i alla situationer. (När parhunden var ute på söket kom domaren till mig för att ge feedback. Det tyckte Teo var ett bra tillfälle att tala om att han satt där bredvid och minsann var väldigt beredd på att gå ut och jobba. Inte bara en gång, utan två dessutom, i fall att någon av oss hörde dåligt. Tyvärr var det ingen av oss som gjorde det.)
Apporteringslust: Mycket spontan med fina inlevereringar.
Apportgrepp: Välbalanserad med mjuka grepp. Lämnar i hand.
Simteknik: Effektivt simsätt.
Vattenarbete: Visar prov på stor vattenpassion.

Spårningsförmåga: OK. (Genast kändes mitt liv mycket lättare!)

Hundtolerans: ua.
Sammanfattande kritik: En starkt arbetande hanhund med många goda retriveregenskaper. Gör ett mycket fint vattenarbete, samt ett bra markeringsarbete. Visar sig vara en mycket stark sökhund som aldrig ger upp. Önskar dock bättre effektivitet. Små ljud påverkar priset.

Vilt & Spår

I helgen passade jag på att träna lite på vilt. Teo fick köra ett Sök på fågel och ett Släpspår på kanin. Söket gick jättebra!

Söket gick så pass bra att Teo bestämde sig för att Sök var en bra metod, för att inte säga den bästa metoden, att använda även för att hitta kaninen. Eftersom jag inte höll med, gjorde vi om spåret ett par gånger och då spårade han ordentligt.

Svårt & Lätt

Igår blev det träning på långa Linjetag på närmre 100 m mot två apporter som låg relativt nära varandra. Det blev svårt, men vi klarade ut det efter en del dirigering. Det är så roligt att se att Teo klarar av att arbeta på ett sådant avstånd nu, även om avståndet förstås skapar en viss osäkerhet. Dagens träning gjorde jag däremot istället väldigt lätt. Bara några korta, lätta Linjetag mot tydliga Målområden. Framöver ska träningen bara vara lätt - fram tills första jaktprovsstarten. Då kommer vi ju onekligen att få besked om vilka delar vi behöver träna på mera.

1:a i Elit för mamma Tassa

Mamma Tassa tog sin andra 1:a i Elitklass igår! På samma prov tog Mauds Kelly sin tredje 1:a och har därmed bara det praktiska provet kvar till championatet. Det märks att Eskilstunateamet är i högform!

Stefan & Fatima

>>>

Fokus & Noggrannhet

Mitt fokus har inte alls varit på träning de senaste veckorna - och det märks. Även om alla apporter kommer in, så är inte arbetet lika snyggt och noggrant som det var för någon månad sen. Både hund och förare ska därför träna på exakthet och noggrannhet i helgen.

Diskussioner & Självklarheter

Körde ett par dirigeringar med Teo igår. Han var inte riktigt så noga med att följa mina tecken som jag skulle önska, så vi hade en liten diskussion om det.

Nu när Tom är här har vi också haft en och annan diskussion här hemma, om vem som ska sova var. Teo diskuterar ju inte sådant, för honom är det självklart hur det ska vara - han gör som han blir tillsagd och sover i sin hundkorg. Därmed finns det två sovplatser kvar, en till mej och en till Tom: min säng och dynan i hallen.
Tom tycker inte heller att det är något att diskutera.
Även för honom är det fullständigt självklart hur det ska vara.
Den av oss som ska sova på dynan i hallen, det är jag.

Ladda & Mari

Syrran Ladda och matte Mari har tagit ytterligare ett 1:a-pris i lydnadsklass Elit och blev tredjeplacerade på 292p (efter Cosy som briljerade och vann). Vilket gäng!