Årets sista Photo Shoot

(Bild 1 & 2: Teo, bild 3 & 4: Tom)

Julafton är Toms show

Trots att Teo både är nybadad och dessutom har lånat Toms röda julmantel (komplett med ullig krage och strassbälte) för att vara fin till jul, hamnar han onekligen lite i skymundan. Julafton är Toms show. Med en aktningsvärd ålder på nästan 8 år, är Tom en rutinerad paketöppnare. Han påbörjar arbetet redan tidigt på dagen. Tyvärr visar sig julklappen inte vara till honom, utan till mig – men det är inget som bekommer honom nämnvärt. Ett och annat olycksfall i arbetet får man ju räkna med.

Under middagen gör han regelbundna kontrollrundor till granen för att titta till julklapparna som ligger därunder. Kontrollerar så att inget försvunnit. Plockar om julklapparna lite efter hur han tycker att de bör ligga. Diverse tillsägelser från människorna i rummet stör inte. A dog has got to do what a dog has got to do, liksom. När Tomten väl kommer är Tom noga med att placera sig så att Tomten inte ens med bästa vilja i världen kan undgå att se honom. På ett avstånd av ungefär 2 centimeter från Tomten parkerar han. Där sitter han sedan förväntansfullt med tindrande ögon – precis som ett barn på julafton.

Social träning & annan

Teo har haft sin sociala kalender fulltecknad den senaste veckan. Det har varit paketfest, glöggparty, clubmiddag med diverse människor och hundar. Han trivs och är förstås oerhört lätt och skötsam att ha med sig i sådana sammanhang. Men trött blir han också av sociala aktiviteter.

Träningen har de sista dagarna endast bestått av momentet "Backa uppför tre trappor" i trapphuset. Eventuellt är det väl inte världens mest användbara moment - men han älskar att träna det!

En gammal hunds betraktelser

Surfade runt och hittade 14-åriga hunden Cesars tankar om livet >>>.

Lucialydnad & Livet

Igår fick jag lära mig att man bör kunna leva med 2:or. Nu tränar jag på just den saken. Det blev en kort tävling idag eftersom alla utom två hade strukit sig i klass 3.

Gruppmomenten gick fint. Fria följet var inte som det skulle, han blev låg när han kom in på planen (8). På Sättandet stannade han bara (0). Övriga moment var OK, även om jag fick ta till Dubbelkommandon på flera moment. Det är extremt ovanligt när det gäller Teo och beror nog snarast på osäkerhet och det lite låga allmäntillstånd som råder just nu. Men det tyder väl också på att vi inte tränat tillräckligt på sistone.

Vittringen blev rätt - skönt! Jag tror att Teo ändå tyckte att tävlingen blev en positiv upplevelse och det var extra viktigt just nu. Själv fick jag viss kritik från publiken för "kast av metallapport i snödriva" (istället för att landa på den plogade gången dit jag kastade den, drogs apporten helt av egen kraft mot snödrivan). Jag får försöka lära mig att leva med det också.

Man kan visst inte få allt på en gång

Primadonnan Teo har ju redan tidigare påpekat att han inte vill träna på en blöt lydnadsplan. En snöig lydnadsplan är däremot acceptabel tydligen. I varje fall kunde han faktiskt både gå, sitta och ligga på planen idag när den var täckt av snö.

Därför blev Fria följet bra idag. Tyvärr fungerade dock inte Vittringsmomentet i snön. När han inte såg pinnarna för snön förstod han inte var han skulle göra analysen och trodde att det var ett Närsök. Ska göra ett nytt försök i morgon. Man kan visst inte få allt på en gång.

Inte en tass fel

Backade lite i träningen idag då Teo behöver bygga upp sitt självförtroende mera. Det blev höger-, vänster-, ut-tecken på korta avstånd, samt markeringar med hjälp av apportkastaren och nej-apporter. Teo satte i princip inte en tass fel under hela träningspasset. Sådana dagar är det roligt att träna!

Markeringar & Störningar

Någon lydnadstävling blev det inte för vår del idag. Jag har varit borta för mycket på sistone och haft svårt att fokusera på träning. Istället började vi dagen med jaktträning. Tränade ett antal Trippelmarkeringar i skogsmark och han spikade allihopa! Jag hade varit noga med att skärpa upp honom innan vi började och det gjorde nog att han koncentrerade sig bättre. Han markerade fantastiskt!

Min entusiasm dämpades något när jag gick över till Linjetag och Teo hela tiden drog till vänster vid en viss punkt på linjen. Tredje gången fick jag förklaringen, när den tryckande haren äntligen hoppade upp ur sin lega. Teo stannade snällt på Stoppsignalen och kunde gå i från träningen med äran i behåll och en nöjd matte vid sin sida.