De flesta hundägare tycker nog att den egna hunden är något utöver det vanliga. Så även jag. Teo är fantastisk på många sätt och det finns ögonblick man gärna minns. För några veckor sedan var vi i Stockholm och jobbade några dagar. Redan efter första dagen blev jag jättedålig, kraschlandade på hotellet så snart arbetsdagen var slut, tillsammans med ett antal starka smärtstillande tabletter.
Sådant får konsekvenser morgonen efter och när larmet gick på telefonen vaknade jag inte. Däremot vaknar jag såsmåningom av att någon envist slår mig på armen. När jag öppnar ögonen står Teo med frambenen i sängen och petar oavbrutet på mig med ena framtassen - med den ringande mobiltelefonen i munnen.
Och då kan det inte hjälpas; jag tycker att just min hund är något utöver det vanliga. Alldeles, alldeles underbar.