Glädje

Vi har tagit det försiktigt med träningen på sistone, dels för att Teo behövde lite vila efter en ganska intensiv träningsperiod, dels för att det verkar snurra lite i hjärnan på honom just nu. I söndags hoppade vi i alla fall in en stund på en kurs som Emma och Camilla hade, och körde linförighet en kvart ungefär. Teo blev jättelycklig och oerhört entusiastisk över träningen! Det är verkligen roligt att se hans glädje när han studsar fram vid sidan, både glad och förväntansfull!

Själv är jag inte lika glad, utan ganska fattig efter dagens veterinärbesök. En ögoninfektion den här gången. Han börjar bli dyr den här hunden. Fast å andra sidan är han förstås värd sin vikt i guld!

Tom & Teo maj-06

Det är inte lätt att skilja på höger och vänster

Körde några enkla teckenövningar på höger och vänster idag. Det gick bra till en början och jag var riktigt nöjd över att han inte var så förvirrad längre utan hade hjärnan påkopplad. Men det höll inte i sig så länge - såsmåningom kom förvirringen tillbaka. Vi fick återgå till att träna enkla linjetag istället. Det är inte lätt att skilja på höger och vänster när man är på väg att bli vuxen och har fått andra prioriteringar i livet.

Har människan inget vettigare att göra???

Igår var det dags för Teo att få prova att åka buss. Det har han aldrig gjort tidigare och jag tänkte att det är ju bra att träna på. Man gör ju ganska mycket för sin hund... jag fick se (onödigt) många gator i Lambohov. Teo skötte sig förstås exemplariskt.

När vi kom till ändhållplatsen och jag fortfarande satt kvar, kom chauffören fram och frågade om jag inte skulle gå av någon gång. Jag förklarade att jag åkte runt med bussen bara för att träna hunden. Chauffören kom från ett land där jag gissar att man inte lägger så mycket tid på att träna hundar - och definitivt inte tränar dem på att åka runt i en stadsbuss. Jag vet inte om det var hans minspel eller det faktum att han tittade på mej och skakade på huvudet, som fick mej att tro att han tyckte att jag borde skaffa mej en vettigare sysselsättning än att åka runt, runt i en stadsbuss med min hund på kvällarna. I femtio minuter...

Total förvirring

Andra könsmognadsperioden är på gång och det verkar snurra rejält i hjärnan på Teo. Hur man gör ett Sök har han till exempel helt glömt bort. Lade ut ett Sök i förra veckan och han förstod inte alls vad jag pratade om. "Sök? Det betyder väl att jag ska sätta mig vid mattes sida? Bäst jag sitter kvar här!" Matten fick plocka in dummysarna själv.

I går försökte jag mig på att träna Hopp på lydnadsplanen med hjälp av en riktningspinne som jag satt ner i backen på andra sidan hindret. Det började bra - han hoppade över hindret, tog sin frolic och satte sig sedan på kommando bredvid riktningspinnen. So far so good. Det var vid återhoppet som hans förvirrade labradorhjärna inte klarade mer... Vid kommandot "Hopp" sitter han stilla och tittar han förvirrat på matte. Går sedan ett varv runt riktningspinnen och funderar lite på vad han ska göra. Sedan bestämmer han sig för vad kommandot "Hopp" antagligen innebär: han sliter upp riktningspinnen ur backen, tar den i munnen, hoppar sedan elegant över hindret och sätter sig snyggt vid min sida.

Är du vaken? Ska vi gå upp nu? Ska vi gå upp nu?

Med en förkyld matte har de sista dagarna varit alltför stillsamma för Teos smak. På nätterna är han därför väldigt aktiv. Varje gång jag hostar rusar han glatt fram till sängen och frågar: Är du vaken? Ska vi gå upp nu? Ska vi gå upp nu? Och jag viftar bort honom. Inte lika glatt. Som tur är har Soya och Zack förbarmat sig över honom i veckan så han har i alla fall haft lite roligt leksällskap som uppskattar hans entusiasm.

Semestervecka för vissa

Teo har haft semester, tillbringat veckan i Tjuserum och haft det lugnt och skönt. Själv har jag sprungit runt i tunnelbanan i Stockholm större delen av veckan.

Sprungit, därför att det tar inte mer än omkring en minut att komma in i Stockholmstempot. Rusar från hotellet till T-banan, trots att jag är ute i god tid. Jag springer nerför rulltrappan mot tåget (för att vänta tre minuter till nästa tåg är ju fullständigt otänkbart). Tränger mig in i vagnen fast det redan är fullt och folk därinne mer eller mindre står på varandra (men att vänta tre minuter till nästa tåg är ju fullständigt otänkbart).

Av allt att döma har Teos vecka varit betydligt lugnare.











(foto: I-M Andersson)

Ladda i Lydnadsklass 2

Lilla vita syrran Ladda startade Lydnadsklass 2 i helgen och kunde lämna tävlingen med ett 1:a pris och 180 poäng!

Elitklassettor för Båne

Pappa Båne har varit i Norrland och tagit två raka 1:or i Elitklass. På provet som gick i Örebro i helgen fick han dock nöja sig med en 3:a. "Nyttigt för Stig" skämtade Mari, som tyckte att Stig behövde få veta att det minsann inte bara går att kliva in i elitklassen och ta en massa raka 1:or på det där viset.... Undrar om Stig håller med? På Mauds sida finns bilder från Örebroprovet!

Entusiasm & Krossat självförtroende

Igår träffade vi Emma och Trick för att köra ett pass på lydnadsplanen. För Teos del innebar det mest lite lekfull och lättsam träning den här gången eftersom han behöver lite vila. Men han var entusiastisk som vanligt!

Lika entusiastisk var han över min idé att vi skulle jogga efteråt. Jag var inte riktigt lika entusiastisk, men motion är ju nyttigt sägs det. När jag tyckte jag hade sprungit jättelänge och var helt slutkörd var jag tvungen att kolla på klockan för att kontrollera hur länge jag sprungit. Fyra minuter! Så det var bara att fortsätta lite till. Kom till en nedförsbacke där jag ökade tempot och sprang allt jag kunde. Wroooom - det bara blåste till när jag blev omsprungen av två galningar som rusade fram i 120 km i timman. Minst. Förbannade sportfånar. Jag tog Teo och mitt nedtrampade självförtroende och åkte hem.