Sjuk igen

Teo är sjuk igen! Ja, nu är det ju faktiskt ett tag sedan sist - men det får allt gärna bli lite längre än såhär mellan gångerna! Träningssemestern blir lite förlängd och han får ägna sig åt lättare arbete som godissök på gräsmattan. Ett ganska intressant arbete för en labrador verkar det som, båda hundarna är som små ljus när de förstår vad som är på gång...

Smultronplockning som hobby

Teo har haft semester sista veckan och mest lekt och gjort lättsamma saker. De senaste dagarna har han visat stor begåvning när det gäller smultronplockning och vi har gjort vårt bästa för att rensa skogarna runt Tjuserum och Toppetorp på smultron. Han är fenomenal när det gäller att hitta platser där det växer smultron! Tyvärr är han ju också ganska snabb så han ligger alltid steget före och hinner både äta och trampa ner fler smultron än alla andra – till övriga sällskapets stora förtret. Tom tycker att smultronplockning är en löjlig hobby och ägnar mest tid åt att försöka vattna smultronen istället…

Norsk seger i svenska Unghundsderbyt för retriver

Regnet öste ner hela dagen och efter tio minuter började mina dyra goretexkängor läcka in vatten…. Typisk svensk sommardag. Trots vädret var uppslutningen av hundar och medföljande ägare stor. Nästan 130 retrivrar i åldrarna 9 månader upp till 2 år var anmälda.

Dessa instruktioner gällde: Inte skicka hunden förrän domaren knackat på axeln, hund som knallade fick 0:a. Att ta tillbaka hunden och skicka om gav även det en 0:a. Skott avfyrades på samtliga stationer.

Ruta 1 (domare: Birgitta Staflund), 16p. Markering där dummyn landade dold, bakom en kulle. Teo sökte av framsidan av kullen innan han förstod att dummyn fanns på baksidan.
Ruta 3 (Anki Andersson), 0p. Markering där dummyn hamnade i en liten vassrugge vid strandkanten, hunden skickades från en punkt långt upp på land så man såg inte hunden nere vid strandkanten. Teo sökte på öppet vatten och sedan på land men gick aldrig in i vassruggen. Tyvärr är han ju inte dirigerbar ännu så det finns inte så mycket att säga om den saken.
Ruta 4 (Reine Hansson), 18p. Vattenmarkering, hunden skickades från en punkt ca 10m upp på land. Spikade markeringen och lämnade av bra men fick avdrag för att han travade tillbaka på hemvägen, samt att jag använde pipan.
Ruta 5 (Janne Wiberg), 19p. Sök i skogsdunge, 2 av 4 utlagda dummys skulle hämtas in. Vid startpunkten låg en gren som hunden var tvungen att hoppa över på ut- och hemvägen. Gick riktigt bra.
Ruta 2 (Graham Roberts), 15p. Markering på andra sidan en 4-5m bred å, startpunkt ca 10m från ån, simning över ån med dummy på hemvägen. Teo markerade inte ordentligt, simmade över men gick tillbaka i vattnet och sökte och sedan på land igen där han hittade den. Lämnade av bra. Tråkigt att just den rutan inte gick bättre eftersom vi ändå tränat det ett par gånger utan problem.

Slutsumman för syskonen blev: Teo 68p, Ladda 70p och Vera som tyvärr knallade på fyra rutor slutade på 12p. Det var lite tråkigt att Teo, som normalt sett sköter markeringar så bra, inte markerade ordentligt. Men situationen med alla människor, hundar och skott blev nog lite för mycket för honom – koncentrationsförmågan var inte på topp. Jag borde ha förberett honom bättre innan jag gick till första rutan. Men så är det att vara orutinerad… Poängen blev ju ändå hyfsade. Det blev väldigt bra träning inför framtida liknande tävlingssituationer – både för Teo och matte…

Fjorton hundar gick till final. Elva av dessa var labradorer och fem (!) av finalhundarna var från Searoverkullen efter Tasco Brimstone och Streamlight Searover Kitty. Jag gissar att Inga-Lena (Djurbergas) och Lena (Searover) var nöjda med dagen! Yngst i finalen var Teos halvbror Birk (äg Maria Sundberg, Jaktyrans) som bara är tio månader och enda startande i den kullen.

Finalen började med att en markering kastades, ekipaget fick sedan göra en helomvändning och hämta in en blind dummy på andra sidan för att sedan göra en helomvändning igen för att hämta in den markering som kastades först. Linjetaget/Dirigeringen blev svår för många av hundarna. Segern gick slutligen till en norrman med Searover Kit’s Dog.

Den Ordentliga & Den Galna

Det har blivit endel träning de senaste dagarna. Häromdagen avbröts träningen hastigt och lustigt då fältet intogs av en grävling och ett rådjur som dessutom var osams. Den ena stampade och sparkade vilt omkring sig medan den andra spottade och fräste. Nästan som på jobbet… Nåja, det har i alla fall blivit endel träning, med blandat resultat.

Tom har fått jobba hårt för att Teo ska träna passivitet, men det gör han så gärna. De är olika som natt och dag.

Ordentliga lilla Teo tittar på markeringen, springer ut, hoppar elegant över den stora grenen, stannar till för att plocka upp dummyn, hoppar elegant över den stora grenen, kommer tillbaka och sätter sig prydligt hos matte.

Galna medelålders Tom rivstartar och lämnar ett moln av damm bakom sig. Pang – han ångar rakt igenom den stora grenen, plockar upp dummyn (och all eventuell vegetation i närheten av den) utan att ens sakta ner farten och studsar 5 sekunder senare runt husse i väntan på nästa dummy.

Den Ordentliga gör sitt bästa för att hålla ordning på den Galna

Träning, Bad & Hundlycka

I går kväll tränade vi tillsammans med en labbetik. Teo fick några markeringar i vass, ett problem som han löste bra trots att han fick kämpa lite. Tiken knallade på en av Teos markeringar och det slutade med att båda hundarna kom simmades bredvid varandra tillbaka mot stranden med dummyn i munnen. Så fel det blev, men så bedårande söta de var där de kom simmandes med dummyn som två parhästar! Körde lite tecken också (höger, vänster, ut), det har inte blivit så mycket träning på det hittills tyvärr, men vi får ta det i sommar.

I förmiddags åkte vi till ett badställe och Teo fick bada och det var sedan tänkt att han skulle ligga i skuggan ca 5 meter från matte. Nu tyckte Teo att det var alldeles förskräckligt att han skulle behöva ligga så långt bort, ja världen rasade i princip samman, så efter att ha tröttnat på hans olyckliga blickar fick han ligga var han ville. På min filt förstås. Nära. Att dela min filt med en blöt labrador i 30 graders värme var väl inte riktigt vad jag hade tänkt mej - men huvudsaken är ju att hunden är lycklig...

Varmt!

Teo är seg och frustrerad över värmen. Därför har det tyvärr inte blivit så mycket tränat de sista dagarna. Det har ju däremot varit ett bra tillfälle att träna vatten så det har vi gjort litegrann. Igår såg avlämningarna faktiskt bra ut! Visserligen är han mycket missnöjd med att inte få skaka sig direkt när han kommer upp, men han accepterar i alla fall att han inte får. Möjligen svär han tyst över matte på sitt försynta sätt...

Det är bara en vecka kvar till Unghundsderbyt. Vi är egentligen inte färdiga för en start riktigt ännu, men jag hoppas att det i alla fall ska bli bra träning för oss båda!

Lyckad träningsdag i Stjärnhov

Igår var vi på träningsdag hos Maria Sundberg; Inför NKL-start. Förmiddagen bestod av de moment som ingår i NKL B-prov med följande upplägg: 1 Två enkelmarkeringar på land (mås, skott) 2 Två enkelmarkeringar på vatten (and, skott) 3 Linjetag/Närsök (kaja) 4 Sök (duva, and, mås, kanin).

På minussidan hade vi en viss tvekan på första fågeln och på kaninen, samt dåliga avlämningar efter vattenarbetet. På det stora hela skötte sig Teo riktigt bra tyckte jag.

På eftermiddagen blev det endel stadge- och lydnadsövningar på linje. Det gick också bra. Han är väldigt stabil trots diverse svåra retningar när jag står en bit bort. När jag stod bredvid och på linjen var han ofta lite på gränsen, men skötte sig ändå. Eftermiddagen fortsatte med markeringar med terrängbyte, markeringar över sumpmark i vatten och övningar på avlämningar efter vattenarbete. Det var kallt i sjön...

Ett år har gått!

Drygt ett år har gått sedan bilden där Tom skeptiskt granskar nyförvärvet togs. Tom anser fortfarande att det var ett ganska onödigt köp - men själv är jag väldigt nöjd!

En älskad vän:
Chattanooga

En inte så lysande idé

Man kan nog lugnt säga att jag försummat hästarna sedan jag köpte Teo. I går hade jag i alla fall bestämt att jag skulle ta ut Chattis på kvällen. Innan dess kom jag på den lysande iden att jag skulle rida en timmas lektion på eftermiddagen. Engelsk ridning. Det har jag inte sysslat med på 6-7 år, men det är ju bra med motion och jag är ju ändå i hyfsat bra form. Det blev en mycket plågsam timma. Därefter åkte jag högröd i ansiktet och med darrande ben till nästa stall där Agneta på ett eller annat sätt lyckades baxa upp mig på nästa häst. Det blev en kort och mycket stillsam ridtur för Chattis.

I morse vaknade jag tidigt och förbannade alla extremt korkade idéer som jag fick igår. Det är inte bra med motion. Jag är inte alls i hyfsat bra form. Fötterna känns visserligen bra. Och ansiktet fungerar också. Men för övrigt värker det något fruktansvärt i varje liten muskel i hela kroppen! Till och med att andas gör ont. Jag rör mig som en 80-åring. Att rida idag igen var liksom inte aktuellt – det fick bli fika på Gränsö Slott med Teo och Albin istället.

Mycket skötsamma kompisar på Gränsöutflykt

Kriget mot krypen

Jag är inte så förtjust i vissa kryp. Fästingar är till exempel rätt otäcka. Jag löser problemet genom att bespruta hundarna. Om någon fästing ändå skulle sätta sig fast försöker jag få någon annan att ta bort den. Det går sådär.

Ett annat kryp jag har svårt för är kackerlackor. Särskilt de där stora kackerlackorna som ger ifrån sig ett rasslande ljud när de springer över golvet i mörkret. Efter ett antal resor i kackerlackstäta länder har jag genom åren har jag utvecklat en noggrann strategi för att lösa det problemet. På morgonen tänder jag lyset och spanar noggrant över golvet innan jag sätter ner fötterna. Sedan springer jag till badrumsdörren. Slår upp den utan att gå in. Om inget ljud hörs tar jag ett steg framåt och tänder ljuset i badrummet. Väntar. Spanar noga in i badrummet. Kollar hörnen. Väntar lite till för säkerhets skull för att vara säker på att det är fritt fram. Skulle en kackerlacka befinna sig i rummet gör jag som med fästingproblemet, jag ber någon annan skrämma bort den. Nu tyckte ”någon annan” visserligen att krypen var lika otäcka som jag tyckte, men eftersom det vore en alltför stor prestigeförlust att erkänna det valde han (Jörgen) ändå alltid att ta hand om krypen ändå. Det är jobbigt att vara tuff…

Hundarna fick göra ett enkelt sök i skogen idag. Efter det skogsbesöket kröp det fästingar överallt. Och det fanns ingen annan än jag själv här som kunde lösa problemet. Jag fick plocka bort dem själv. Tror jag ska åka tillbaka till sta’n snarast möjligt faktiskt…