Tjänsteresa, åter onsdag

Jag har åkt tåg till Karlstad. Matte var väldigt grinig och ville inte åka. Muttrade om och om igen något om onödigt lång restid och SJs opålitlighet. Men själv tyckte jag att det var jättespännande och hade en riktigt bra dag! Det började bra redan när jag skulle kliva på första tåget, då ville konduktören prata med mig och hälsa mig välkommen. Jag njöt av uppmärksamheten. Tänk att det skulle vara så skojigt det här med att åka tåg!

I Norrköping träffade jag en kille som ville pussas med mig. Matte log visserligen när han kastade sig om halsen på mig, men jag såg nog vad hon egentligen tänkte: Fuck off and leave me alone.

I Katrineholm lärde jag känna två kvinnor som ville prata med mig och berätta om sina hundar. Länge. Jag tyckte det var väldigt trevligt. Matte log och svarade visserligen på frågorna, men jag såg ju vad hon tänkte: Fuck off and leave me alone.

På tåget till Karlstad träffade jag en man som ville berätta om sin nya uppfödning där han korsat fyra olika kamphundsraser. Jag hann inte ens lära känna honom ordentligt innan jag såg tankebubblan över mattes huvud: Fuck off and leave me alone.

I Karlstad träffade jag några tanter som frågade om hunden (jag) "Klarat att hålla sig utan att kissa ner tåget?" Ursäkta, jag är faktiskt 4 år och har varit rumsren större delen av mitt liv! För säkerhets skull ställde de samma dumma fråga 2 gånger till. Trots min stora kärlek till människor kunde jag inte hjälpa att tanken upp även i mitt huvud. Fuck off and leave me alone.

Lite vila till

Då börjar vi återkomma till livet igen. Teos mage är igång, han får sitt vanliga foder, men han får inte röra sig så mycket eftersom han har ett operationssår på 1 dm som ska läka. Såret läker i alla fall fint som om någon vecka kan han säkert få börja röra på sig igen. Det börjar bli jobbigt för oss båda det här med att han ska vila nu - nu känner han sig ju pigg och vill ut och hoppa runt i snön!

Även om det säkert finns flera anledningar till att problemet uppstod, så kommer jag att akta mig för Rimadyl framöver. Man lär så länge man lever. Fast det här känns som en dyrköpt erfarenhet. På flera sätt.