Lydnad & Glädje

Ikväll har vi tränat lydnad i ridhuset med bordercollie-ligan. Sittande i grupp, Platsliggande, Inkallning med ställande och Fjärrdirigering (sitt-ligg) blev det idag. Vi fick hjälp att fila lite extra på Fjärrdirigeringen med rejäla störningar runtomkring.

Teo var nöjd och glad över att få träna - och som matte blir man glad över att träna med Teo!

Walk up-träning

I lördags var vi fem ekipage som samlades för en stunds walk up-träning med våra unghundar. Vi körde en linje plus två målområden för Linjetag, ett på varje sida om linjen. Tom var med för att agera störning på linjen, ett jobb han utför med glädje och en roll som av någon anledning passar honom perfekt...

Teo skötte sig bra. Han gjorde sitt livs två första dirigeringar "på riktigt", dvs inte vid en upplagd teckenövning, utan under arbete och på lite avstånd. Inget komplicerat för en färdigtränad hund; Linjetag-Stoppsignal-Vänster, men det känns förstås som ett stort steg framåt i utvecklingen för unge herr Teo! Det var roligt att se att han fungerade och tog tecknen fast han befann sig på avstånd och i en lite pressad situation.

Sovmorgon

Lördag morgon

Kl 0645
Teo: (matte får en puss på näsan)"Godmorgon matte! Äntligen är det morgon! Ska vi gå upp nu?"
Matte: "Hmppf, gå och lägg dej! Lördag. Sovmorgon."

Kl 0655
Teo: (nu med båda frambenen i sängen, puffar matte i ansiktet) "Matte, matte det är morgon! Du har försovit dej!"
Matte: "Gå och lägg dej. Vi har SOVMORGON."

Kl 0705
Teo: (puffar med nosen mycket försiktigt på mattes näsa) "Matte?"
Matte: "Sovmorgon!"

Kl 0720
Teo: (ett pip hörs i från hundkorgen) "Jag känner mej väldigt svag nu matte, det är läääänge sedan jag fick mat."

Matten ger upp, serverar den svältfödda labradoren frukost och går till jobbet. Sovmorgonen verkar av allt att döma vara inställd.

Det har blivit ett par Stockholmsresor för min del den här veckan men Teo har ju sådan tur att han har andra kompisar att promenera med på dagarna - han verkar nöjd och glad! Idag har vi i alla fall hunnit träna några moment: Rutan, Inkallning med ställande och Fritt följ. De två sista gick riktigt bra, men Rutan är han inte helt klar över hur det ska gå till. Han har förstått att det gäller att fort springa fram till konerna, (för där vankas det godis). Men det där att han ska ställa sig just i mitten av rutan är en annan sak. Det tycker han är en onödig detalj. Han har ju faktiskt letat rätt på, inte bara en, utan fyra stycken koner - och han tycker att det borde väl räcka för att göra matte nöjd?!

Storm & Viltträning

Dagens träning fick utföras i stormigt väder. Vindarna var så starka att det var svårt både för hund och förare att hålla rak kurs ute på fältet. Teo fick göra ett Sök på vilt idag (and, mås, fasan, kanin). Jag hade nog trott att han skulle visa någon tvekan eftersom vi enbart kört dummies sedan jaktprovsstarten i september, men han var tvärtom väldigt intresserad av viltet och hade ett bra tryck i arbetet.

Lydnad & Lydig

Körde igenom klass 2-momenten med kommendering idag. Det gick på det stora hela bra men det finns förstås mycket att slipa på. En bra början vore nog att borsta upp min egen motivation och fokus. Teo däremot var pigg och glad över att få vara på lydnadsplanen. Rutan, Inkallning med ställande och Fjärrdirigeringen gick riktigt bra den här gången.

Efter träningen blev det lek med kompisen Soya. Teo är naturligtvis klassens ordningsman:
När Cina ropade "Kom" var Teo förstås den som kom rusandes.
När hon ropade "Hundarna" var Teo blixtsnabbt på plats.
Och när hon ropade "Soya" - ja, vem var då först på plats?
Teo. Självklart.

Motion är farligt!

Var på gymmet i går för första gången på ett halvår. Det ledde till en dundrande huvudvärk och en orörlig matte igår kväll. Och träningsvärk idag. Jag anser det härmed vara bevisat: Motion är farligt!

Alltså bör jag ska göra mitt bästa för att undvika det i fortsättningen. Teo hade inget emot att jag satt stilla i min fotölj hela kvällen igår. Tvärtom. I sådana stunder är jag glad att jag har en hund som vet hur man prioriterar. Att jag sitter stilla innebär nämligen mer ligga-i-knät-tid för honom. Och ligga-i-knät-tid är viktigt för Teo. Nästan lika viktigt som mat. Det vill inte säga lite när det är en labrador man pratar om.

Städhjälp & Apportör

I morse städade Teo hjälpsamt upp diverse strumpor, vantar och tofflor från golvet. Den naiva lilla stackaren förstod inte att han fått ett oavlönat städjobb, utan trodde att det bara var en rolig lek. Han vet inte mycket om livet...

Vi körde ett Sök idag som var litet, men i terräng som var lite besvärlig. Avslutade med korta Enkelmarkeringar med dold kastare och ett par enkla Dubbelmarkeringar. Alla övningarna klarades av utan problem idag och nu ligger städhjälpen trött men nöjd på sin kudde och sover.

Underhållning en grå dag

Den här veckan har varit kaotisk på jobbet, vilket gör att Teos liv blir betydligt lugnare än vanligt. Jag har nämligen ingen som helst energi kvar på kvällen. Den enda träning vi gjort i veckan var att träna Linförighet nere i sta'n. Det gick bra, han blev inte särskilt störd av att det sprang människor runtomkring oss. Däremot kan det väl vara så att några människor blev lite störda av att Teo och jag marscherade hit och dit på gågatan. Eventuellt blev jag stämplad som knäpp. Men det har ju hänt mig förr å andra sidan - och lite underhållning får man väl bjuda på en grå dag som den här.

Livet som tonåring

Vi har tränat några av lydnadsmomenten lite mer målinriktat ett par gånger den här veckan. Visserligen har vi tränat endel i ridhuset tidigare i vinter, men utan press och mer som aktivering. Livet som tonåring är fortfarande något av en berg- och dalbana för unge herr Teo, vars hjärna vissa dagar kan glömma hur man gör de allra enklaste saker.

Att fråga matte var apporterna ligger på ett Sök, istället för att söka rätt på dem själv, har ju varit en trend på sista tiden. Opraktiskt, med tanke på hur dålig jag är på att hitta dummies... Idag fungerade dock söket bra. Jag inte tränat tecken på några veckor, utan bara Sök och Markeringar. Det verkar ha hjälpt honom att få tillbaka stabiliteten i söket - unge herr Teo är på rätt spår igen.

Det är syndast om mig i världen

Det är inte dags för middag än på ett par timmar men framför mig sitter Teo stilla som en staty och stirrar på mig med bedjande ögon. Jag sätter mig åt andra hållet i fotöljen för att komma undan hans blick. Snabbt som blixten flyttar sig även den hungriga labradoren och sitter i nästa sekund återigen framför mig som en orörlig staty och stirrar. Ovanför hans huvud växer en tankebubbla fram. I tankebubblan står det "jagärhungrigjagärhungrigjagärhungrig".

Får nog av stirrandet och säger åt honom att gå och lägga sig på sin kudde. Efter en minut hörs ett försynt och mycket, mycket ynkligt pip. Stora bedjande bruna ögon tittar på mig från den hungriga labradorens hörn. Ovanför hans huvud svävar fortfarande tankebubblan "jagärhungrigjagärhungrigjagärhungrig". Nu har den fått sällskap av ytterligare en; "det är syndast om mig i väääääärlden".

Året som varit

På ett år hinner det hända mycket med en unghund. Teo är ju fortfarande unghund, lite obalanserad och omogen, men samtidigt oerhört mån om att göra rätt - och han har fortfarande en lika positiv inställning till träning och livet i allmänhet! Under året har han gjort sina 3 första officiella starter.

Inom Lydnad har han startat i Klass 1 & Klass 2 och tagit 1:a pris båda gångerna (180 respektive 172,5 poäng). På Jaktprovsstarten i september tog han sitt 1:a pris i Nkl. Vi deltog också i några visserligen inofficiella - men för matte icke desto mindre nervpressande - prov under året: Unghundsderbyt (WT, 68p), Östergötlands Lilla Retrivermästerskap (1:a pris) och Searovers WT (81p, plac 4).

Ja, Teo är en hund som vet hur man glädjer sin omgivning - både på tävlingsbanan och utanför! Det har inte bara blivit många träningstimmar utan också en mycket generös utdelning av labradorpussar. Inför våren planerar vi att starta Lydnadsklass 2 ett par gånger till för att ta LP II och få lite tävlingsrutin. Jaktprovsstarten i Ökl däremot får nog vänta till hösten så han hinner mogna lite och få tillräckligt självförtroende. I maj är det dags för Searovers WT och vi får väl se om vi vågar oss dit....

En sak är i alla fall säker: Teos omgivning kan räkna med många kärleksfulla och glada labradorpussar - även under år 2008!