Mio min Mio

Mio min Mio 7 mån

Mio min Mio 6 mån

Den lilla, Valpen, Lillen, Mini-Jill, Terroristen, Lill-pojken, Lillebror...

....även känd som "Mio min Mio". Ja, kärt barn har många namn. Självklar och trygg flyttade "Valpen" in i flocken i mitten på sommaren. Utan att över huvud taget visa några tecken på otrygghet eller att han ens märkt att att han bytt hem och flock, flyttade "Lill-pojken" in i Tjuserum och uppförde sig genast som om han tillhört flocken i åratal. Några månader senare är den lille "Terroristen" en behaglig liten hund, med alltför långa ben och alltför långa öron. En lillebror som fortfarande ser till att de alltför snälla storebröderna hålls alerta och känner att de lever. Och som alltid kryper intill en snäll storebror när energin plötsligt tar slut och det blir dags att sova en stund.

Hjälpsam stjärna

Under ett par intensiva veckor i början på hösten gjorde vi tre starter i elitklass då Teo fick tre raka förstapris. Vilken underbar och ganska overklig känsla att nå dit efter år av träning med förstaprisen i elitklass som mål... Ja, han är fantastisk Prins Teo!

Sedan tog säsongen plötsligt slut. Och Prins Teo är lika fantastisk, även med andra arbetsuppgifter. Han är som klistrad vid mattes sida. Han plockar upp kryckor och schampoflaskor. Han levererar påsar med smörgåsar och springer nedför trapporna med vattenflaskor. Han hämtar telefonen och plockar upp tappade mynt.

Han levererar även i besvärliga situationer - som den hjälpsamma stjärna han är!

Då lillebror var 11 veckor.

Eskilstunaprovet: tredje raka 1:an i elit för Teo

Fina resultat för Sjörövarna på Eskilstunaprovet; Peg i nkl, i elitklass fick Ally, Teo och Jill (Mios mamma) förstapriser

Elitklassdebut

Efter en period under våren då träningen inte fungerat riktigt bra, backade vi tillbaka ett steg svårighetmässigt och ägnade träningstiden åt enklare uppgifter än tidigare. Det gjorde susen och vi kom igång igen på ett bra sätt i slutet på sommaren.

Vid elitklassdebuten på dubbelprovet i Norrköping tog Teo en 1:a på lördagen. Och en 1:a på söndagen. Jag har sagt det förut, men det tål att sägas igen; att ha en hund som Teo är inget annat än ett privilegium!

Liten blir stor

Mio 11v

Lag-SM: en erfarenhet som gav mersmak!

Några år hade gått sedan Lag-SM arrangerades förra gången. I år blev det slutligen dags igen, men den här gången med ett annat upplägg än det tidigare. Sveriges bästa lag i Working Test (WT) skulle koras på detta 2-dagars WT i elitklass, som arrangerades av Smålandsavdelningen med provledare Leif Liljeblad i spetsen.

Varje avdelning fick möjlighet att skicka två lag om tre deltagare per lag. I mån av plats fick avdelningarna skicka flera lag än så. Störst var uppslutningen från avdelningen Östra, som skickade 6 lag.

Förutsättningarna för de sex ekipagen från Östergötland innebar att de rent poängmässiga förväntningarna på våra lag var låga, då de flesta av våra hundar är relativt oerfarna i dessa sammanhang och ännu har inte meriterat sig i elitklass. Däremot hoppades vi skaffa oss erfarenhet för framtiden, för att så småningom kunna ställa upp i de stora sammanhangen med både rutinerade hundar och förare.

”En av anledningarna, kanske den främsta, till att vi ville starta upp med den här typen av tävling är att det är en så rolig och spännande tävlingsform” berättade Inga-Lena och Leif Liljeblad då Smålandsavdelningen beslutat arrangera tävlingen.

”Vi insåg det när vi själva startade på IWT i Norge och tyckte att många fler borde få chansen att starta på liknande tävlingar och inte bara de få som kan åka utomlands och starta.
Det är ju inte bara det att man behöver ha en bra hund, utan som hundförare behöver man också få rutin och erfarenhet. Därför tycker vi att det är så roligt att det är så många som kommer till Lag-SM. Alla kan ju inte vinna, men förhoppningsvis kan det ge blodad tand!”

Lagen prövades på fem rutor per dag, på såväl land som vatten. En rad olika scenarios hade skapats där samtliga situationer skulle vara så jaktlika som möjligt. Exempelvis en walk up, en drive, vilt som föll innanför staket eller i terräng där det var lätt att tappa hunden.

De tre ekipagen i varje lag startade tillsammans på varje ruta. I de flesta fall bestämde domaren vilken uppgift som skulle tilldelas vilken hund, i några rutor fick laget självt avgöra vilken hund som passade bäst för respektive svårighet.

Eftersom tävlingen gick i elitklass var uppgifterna naturligtvis svåra, men inte orimligt svåra. Jag tror att för de flesta som fick förmånen att få delta i detta välarrangerade Lag-SM blev dagarna i Småland en mycket positiv upplevelse - som i vårt fall definitivt gav mersmak!


Som värdiga vinnare stod till slut Östras lag nr II:

Helena Lindström och Justlike Fast Weasel
Fredrik Lindström och Justlike Black Wasp
Sören Norén och SEJ(A)CH SEJ(J)CH Justlike Kronprins Frederik

Ny i gänget!

Träningshelg Marx & Exelmans

Förra helgen var träningshelg i Småland med två utländska domare; Daniel Marx och Fons Exelmans. En lärorik helg i trevligt sällskap! För vår del började den i och för sig inte så bra, första förmiddagen var Teo så ur form att jag faktiskt blev orolig. Men efter lunch började han bli sitt vanliga jag igen och gjorde allt han skulle, fast utan att riktigt ha den gnista och finess som han brukar ha när han jobbar.

På söndagen var flera skyttar och kastare inkallade; förmiddagen ägnades åt en Dummy trial och efter lunch blev det en Walk up på tre timmar. Båda tävlingsformerna var nya för oss, men det var roligt att pröva på. Teo skötte sig väldigt bra hela söndagen och det kändes som det mesta faktiskt funkade som det skulle.

WT Bergslagen

Påskledigheten började med WT i Nässjö och avslutades med WT i Bergslagen. På WT:t i Bergslagen var avstånden betydligt kortare och ingen svår terräng. Däremot var vinklarna små och Teo lite olydig ett par gånger. Sammanfattningsvis var fredagen i Nässjö en betydligt större utmaning och jag var också på vissa rutor väldigt nöjd med hur Teo löste svårigheterna han ställdes inför. På måndagen i Bergslagen gick alla rutor okej, men ingen riktigt bra - men jag var glad att han höll ihop så pass bra en dag till. Och en trevlig dag var det dessutom!

Det blev ett gäng sjörövare i toppen på elitklassen; vann gjorde Lena och Day (82p), 2:a Mari och Ladda (78p), 3:a Teo (77p).

Årets påskbild

WT-premiär i Nässjö

Teo har varit lite seg i veckan sedan värmen kom, men hade ju i alla fall en vecka på sig att vänja sig vid det nya klimatet före vårens första WT, som var deltävling 2 i Smålandsmästerskapet.

Resultatet blev 86p och en 5:e plats i elitklassen.

Ruta 1: Dubbelmarkering dold kastare. Första markeringen var svår att se och hamnade ute i högt sly. Andra landade i hagmark. Fick dirigera till den först kastade, då Teo inte såg den (17p).

Ruta 2: Lång dirigering över fält med störningsmarkering och mur. Jag var spänd, varken tänkte eller stoppade tillräckligt snabbt. Det blev ett par kommandon som inte borde behövts för Teo, på just den typen av övning, som faktiskt är hans styrka (16p).

Ruta 3: Enkelmarkering från båt. Premiärdopp! Teo kom in, jag sade "Loss" och missade apporten när jag skulle ta den och tappade apporten (15p).

Ruta 4: Lång dirigering över hygge med ris, upp på en höjd. Vid sidan av hygget gick en väg i ett S. En hund som inte var tränad på linjer kunde i princip genom att springa i ett S ha kommit upp på höjden och sedan skickas vänster mot apporten. Jag skickade Teo lite slarvigt och hoppades att han då skulle fortsätta på vägen även när den svängde av i ett S. Men han var förstås lydig och höll en rak linje ut i riset när vägen svängde. Fortsatte sedan på sin raka linje genom riset tills han kom ut på vägen igen och kunde dirigeras till apporten på höjden. Här var matte väldigt nöjd med sin hund, som nog aldrig gjort en så lång dirigering i så besvärlig terräng förut (19p).

Ruta 5: Dubbelmarkering på linje över en liten dal som inte syntes på avstånd. Även den här rutan var klurig för många hundar. Jag blåste för säkerhets skull ner honom på andra apporten (19p).

Igång & Nöjda

Sista träningen på Rosöga kändes bra. Det blev ett par timmars intensiv träning med övningar på tre olika stationer. Det märktes på Teo att det blivit lite för mycket träning med skott och apportkastare senaste veckan - fokus blir på apportkastaren, istället för att skanna ordentligt efter markeringar. Annars var jag på det stora hela faktiskt ganska nöjd med oss båda.

Plötslig rivstart

Från ingen jaktträning alls på månader, blev det plötsligt rivstart och många träningspass de senaste två veckorna. Med facit i hand hade det kanske varit bättre med en lite mjukare start och inte gå på de större svårigheterna direkt - men å andra sidan blev vi ju direkt medvetna om våra svagheter. De verkar vara långa Linjetag i svårframkomlig terräng, Stoppsignal på långt avstånd, mitt bristande närminne och ibland otydliga signaler, samt löptiksdoft. Det sistnämnda tänker jag i fortsättningen undvika under tävlingssäsongen. Det är inte då det ska tränas.

Den här veckan har Teo gått två Walk up-träningar på några timmar vardera. Den första gick OK och den andra riktigt bra. Därmed blir det ett par dagars vila som sedan kommer att följas upp med en kort, lätt träning. Det är roligt att vara igång igen!

Lydnadsträning & Semester

Vi har fått god hjälp med lydnadsträningen ett par gånger, det Fria följet börjar arta sig och känns bra även under språngmarsch. Jag har bromsat honom lite och inte låtit honom komma upp i varv på samma sätt längre, för han har motorn och motivationen ändå nu. Därmed har både positionen och koncentrationen blivit bättre. Det där med att släppa fokus på konerna däremot, det är lite svårt. Teo markerar nämligen varje kon mycket noggrant och hade mycket att tänka på idag när jag hade ställt ut koner över hela ridhuset... Som kompensation ska han få åka iväg på semester en vecka.

I väntan på bättre tider

Ridhusträning, -16 grader och dunjacka ett måste...

Ordentliga bröder

Teo är ju en mycket ordentlig hund, som är ytterst serviceinriktad och gärna hjälper till att plocka upp det matte strör omkring sig. Det verkar vara något av ett släktdrag - i alla fall har bror Imre som bor i Norge gjort en härlig video där han visar upp sina städegenskaper; >>>

Anlagsbärare trots allt

Teo har status PRA-prcd hereditärt fri, samtidigt som han nu även fått märkningen PRA generell anlagsbärare. Pappa Båne har fått diagnos på en annan typ av PRA än den som går att DNA-testa, en variant av sjukdomen som sägs vara ovanlig. Eftersom båda Bånes föräldrar, som därmed är anlagsbärare, använts flitigt i aveln lär den dock tyvärr inte vara ovanlig så länge till. Alldeles säkert finns det redan åtskilliga hundar i rasen med sjukdomen. Oupptäckt, eftersom den uppträder sent i livet, i övre medelåldern. För hur många kontrollerar sina äldre hundar som är PRA-fria genom tidigare test och inte fått någon anmärkning på ögonen tidigare? Det känns på många sätt väldigt tråkigt att Teo och hans syskon är anlagsbärare. Samtidigt skickar jag en tacksamhetens tanke till Bånes husse som genom sin noggrannhet faktiskt gett övriga intresserade inom rasen en god chans att stoppa spridningen av sjukdomen. Jag hoppas den chansen förvaltas väl.

Ögonblick man gärna minns

De flesta hundägare tycker nog att den egna hunden är något utöver det vanliga. Så även jag. Teo är fantastisk på många sätt och det finns ögonblick man gärna minns. För några veckor sedan var vi i Stockholm och jobbade några dagar. Redan efter första dagen blev jag jättedålig, kraschlandade på hotellet så snart arbetsdagen var slut, tillsammans med ett antal starka smärtstillande tabletter.

Sådant får konsekvenser morgonen efter och när larmet gick på telefonen vaknade jag inte. Däremot vaknar jag såsmåningom av att någon envist slår mig på armen. När jag öppnar ögonen står Teo med frambenen i sängen och petar oavbrutet på mig med ena framtassen - med den ringande mobiltelefonen i munnen.

Och då kan det inte hjälpas; jag tycker att just min hund är något utöver det vanliga. Alldeles, alldeles underbar.

Året som varit

År 2010 blev på grund av skador och sjukdom, hos både hund och matte, något av en bergochdalbana i negativ bemärkelse. Antalet starter under året är därför lätträknade; två WT:n och en lydnadstävling. WT:t i Bergslagen som blev Teos första elitklasstart innehöll uppgifter som Teo var tränad för och kunde klara utan att behöva särskilt mycket förarstöd. Han briljerade, fick maxpoäng på alla rutor utom den sista och vann på 92p före resten av Searoverfamiljen. Nästa WT-start som var Searovermästerskapet var förstås betydligt svårare och där hade det krävts förarstöd för att klara uppgifterna med höga poäng. Tyvärr var det en tidpunkt då jag inte kunde bidra med särskilt mycket förarstöd, så det fick bli ett träningstillfälle med halvdana poäng. Årets tredje och sista start var Lydnadsklass 3 som slutade med ett 1:a pris och en 3:e placering.

På det nya året är vi båda friska igen och ser fram emot en ny säsong. Planen för Teo i år är start i elitklass i lydnad under våren, gärna också några WT:n förutsatt att det fungerar att kombinera de två grenarna. Vi provar oss fram. Framåt hösten kommer förstås det viktigaste målet, det som vi jobbat några år inför - egentligen sedan valptiden; jaktprovsstart i elitklass.