Huvudbonad & Lydnadsträning

Det där med att att ha en tratt runt huvudet har Teo haft svårt att hantera - det är ett elände att hela tiden få tratten full med snö, fastna med huvudbonaden i buskarna, eller bli ofrivilligt fastkilad i möblemanget... Eftersom jag varit ledig har han i alla fall fått en hel del aktiviering i form av dagliga besök i ridhuset för lydnadsträning. Elitklassmomenten står på schemat och vi har mest ägnat oss åt Fria följet, Rutan och Stå, sitt och ligg under marsch. Han är ofta lite för het i Fria följet. Vissa dagar låter jag honom vara det, andra tar jag ner honom lite - men målet är alltid att han ska ligga på en hög motivationsnivå och jag accepterar en betydligt högre stressnivå i lydnadsträningen jämfört med jaktträningen. Antagligen har det valet en negativ inverkan på jaktträningen, så den kommer att få stå tillbaka under en period.

Operation & Skådespelare

Jag gör mitt bästa för att sponsra traktens veterinärer även såhär till jul. Teo hade fått en vagel i nedre ögonlocket som störde ögat och behövde opereras bort. Resultatet av operationen blev tre stygn för Teo och närmre tre tusen kronor till veterinären.

Efter operationen satt jag i ett undersökningsrum och väntade på att få tillbaka Teo. Då kommer en djurvårdare in med en liten vit, ullig hund som har bandage över ena ögat.

"Det har nog blivit fel, det där är inte min hund", säger jag lite försiktigt.
"Jomen, det här är ju Teo. Som har opererat ögat", säger djurdjukvårdaren.

Den lilla hunden ogillar uppenbarligen bandaget för ögat och börjar skrapa med tassen över ansiktet för att få bort det. "Herregud, han kommer slita upp stygnen i ögat, gör något!" tänker jag förskräckt. Samtidigt ser jag en annan djurvårdare gå förbi i korridoren.

"Hej då, nu åker jag hem!" ropar hon och går iväg. Med Teo i släptåg. Min Teo.

Det är först nu jag inser att de driver med mig. Den lilla vita hunden heter inte Teo. Han är heller inte nyopererad. Han har bara ställt upp som skådespelare med bandage över ögat. För att lura mig.

Veckorna som varit

De senaste veckorna har i stort sett varit lugna för Teos del. Jag har jobbat i Stockholm en del och Teo har också varit borta, fast på lantsemester. Därutöver har det blivit några korta lydnadspass där vi har börjat träna på Gå runt rutan och jobbat på att snygga till Fjärrdirigeringen. Vi har också varit iväg på fasanjakt, en fantastiskt vacker vinterdag i trevligt sällskap. Dessutom nyttigt för Teo att bara få gå på linjen under skyttet en hel dag.

Släkten är värst...

...åtminstone verkar de lite smågalna; observera Teos undrande blick...