Jag gör mitt bästa för att sponsra traktens veterinärer även såhär till jul. Teo hade fått en vagel i nedre ögonlocket som störde ögat och behövde opereras bort. Resultatet av operationen blev tre stygn för Teo och närmre tre tusen kronor till veterinären.
Efter operationen satt jag i ett undersökningsrum och väntade på att få tillbaka Teo. Då kommer en djurvårdare in med en liten vit, ullig hund som har bandage över ena ögat.
"Det har nog blivit fel, det där är inte min hund", säger jag lite försiktigt.
"Jomen, det här är ju Teo. Som har opererat ögat", säger djurdjukvårdaren.
Den lilla hunden ogillar uppenbarligen bandaget för ögat och börjar skrapa med tassen över ansiktet för att få bort det. "Herregud, han kommer slita upp stygnen i ögat, gör något!" tänker jag förskräckt. Samtidigt ser jag en annan djurvårdare gå förbi i korridoren.
"Hej då, nu åker jag hem!" ropar hon och går iväg. Med Teo i släptåg. Min Teo.
Det är först nu jag inser att de driver med mig. Den lilla vita hunden heter inte Teo. Han är heller inte nyopererad. Han har bara ställt upp som skådespelare med bandage över ögat. För att lura mig.