Huvudbonad & Lydnadsträning

Det där med att att ha en tratt runt huvudet har Teo haft svårt att hantera - det är ett elände att hela tiden få tratten full med snö, fastna med huvudbonaden i buskarna, eller bli ofrivilligt fastkilad i möblemanget... Eftersom jag varit ledig har han i alla fall fått en hel del aktiviering i form av dagliga besök i ridhuset för lydnadsträning. Elitklassmomenten står på schemat och vi har mest ägnat oss åt Fria följet, Rutan och Stå, sitt och ligg under marsch. Han är ofta lite för het i Fria följet. Vissa dagar låter jag honom vara det, andra tar jag ner honom lite - men målet är alltid att han ska ligga på en hög motivationsnivå och jag accepterar en betydligt högre stressnivå i lydnadsträningen jämfört med jaktträningen. Antagligen har det valet en negativ inverkan på jaktträningen, så den kommer att få stå tillbaka under en period.

Operation & Skådespelare

Jag gör mitt bästa för att sponsra traktens veterinärer även såhär till jul. Teo hade fått en vagel i nedre ögonlocket som störde ögat och behövde opereras bort. Resultatet av operationen blev tre stygn för Teo och närmre tre tusen kronor till veterinären.

Efter operationen satt jag i ett undersökningsrum och väntade på att få tillbaka Teo. Då kommer en djurvårdare in med en liten vit, ullig hund som har bandage över ena ögat.

"Det har nog blivit fel, det där är inte min hund", säger jag lite försiktigt.
"Jomen, det här är ju Teo. Som har opererat ögat", säger djurdjukvårdaren.

Den lilla hunden ogillar uppenbarligen bandaget för ögat och börjar skrapa med tassen över ansiktet för att få bort det. "Herregud, han kommer slita upp stygnen i ögat, gör något!" tänker jag förskräckt. Samtidigt ser jag en annan djurvårdare gå förbi i korridoren.

"Hej då, nu åker jag hem!" ropar hon och går iväg. Med Teo i släptåg. Min Teo.

Det är först nu jag inser att de driver med mig. Den lilla vita hunden heter inte Teo. Han är heller inte nyopererad. Han har bara ställt upp som skådespelare med bandage över ögat. För att lura mig.

Veckorna som varit

De senaste veckorna har i stort sett varit lugna för Teos del. Jag har jobbat i Stockholm en del och Teo har också varit borta, fast på lantsemester. Därutöver har det blivit några korta lydnadspass där vi har börjat träna på Gå runt rutan och jobbat på att snygga till Fjärrdirigeringen. Vi har också varit iväg på fasanjakt, en fantastiskt vacker vinterdag i trevligt sällskap. Dessutom nyttigt för Teo att bara få gå på linjen under skyttet en hel dag.

Släkten är värst...

...åtminstone verkar de lite smågalna; observera Teos undrande blick...

Lydig & Mycket will to please

För ett tag sedan fick jag anledning att fundera på hur jag själv agerar när jag ska skicka Teo på Markeringar som legat en stund, där annat hänt mellan kast och skick. Teo är ju en enkel hund på så sätt att han är väldigt lydig och om han förstår vad jag vill att han ska göra utför han uppgiften. Och omvänt; om han inte utför uppgiften är det nio gånger av tio för att han inte förstår vad det är jag ber honom göra. Graden av "will to please" hos Teo är högre än hos de flesta andra hundar jag känner. Jag kunde snabbt konstatera att jag inte i alla övningar är tydlig med vad jag vill att han ska göra, inte heller konsekvent i skicken.

Det har vi jobbat på de senaste veckorna. Markeringar som med oregelbundna intervaller vissa gånger har hämtas in genom självständigt arbete och andra gånger där jag bestämt vilken Markering som ska in. Det är ett privilegium att ha en sådan lydig hund som Teo, men det innebär också att jag som förare måste vara noggrann och exakt i det jag gör.

Lydnadsklass 3 avklarad

Sittande i grupp: 10
Liggande i grupp: 10
Fritt följ: 9
Sättande: 8,5
Inkallande m ställande och läggande: 10
Sändande m läggande och inkallning: 10
Apportering och hopp: 8
Apportering metall: 8
Vittring: 5
Fjärrdirigering: 8

Totalt 273,5p vilket gav ett förstapris och en tredjeplacering.

Internationell träning

Hemkomna från en mycket bra träningsdag med Rita Kökény, Blackthorn Gundogs, en tränare som jag tycker är väldigt bra och trivs med att träna för. Det sistnämnda är viktigt - på den här typen av träning blir jag så mycket lugnare och för hunden så mycket bättre när jag trivs med tränaren. I sista övningen tog Teo helt slut och markerade dåligt, vi fick avsluta enklare med en Enkelmarkering och sedan tog jag bort honom från linjen. Det oroar mig dock inte särskilt eftersom han förut hanterat samma övning utan problem.

Fram tills dess gjorde han faktiskt ett lysande arbete. Dagen började med en svår Dubbelmarkering med flera terrängbyten och dold nedfallsplats på tvåan, Enkelmarkering framför tidigare använt markeringsområde och fortsatte med diverse Linjer med både större och mindre vinklar, Närsök, Linjer över tidigare använt närsöksområde och med störning, korta skick på "kanin" m m. Många svåra, men bra övningar och framför allt många bra handlingtips! För min del att inte längre stötta Teo med beröm när han går ut på jobb - eftersom han numera utan problem klarar svåra uppgifter utan den typen av stöd, vara noga med att placera hunden rätt i vind, inte ge låga närsökstecken när hunden står i långt gräs och inte ser tecknen, till exempel.

Syrran Ladda är klar!

Tre elitklassettor och idag avklarades det praktiska provet. Vilken säsong de fantastiska tjejerna gjort!

Smålänningar & Muskelbyggare

Teo var hos en ortoped i veckan. Det tog den veterinären ca 5 minuter att provocera fram hältan. Jag kunde inte låta bli att fundera lite på de många veterinärbesök vi varit på under våren, då ingen hittat vare sig något fel på benet eller någon hälta. Och då blev det onekligen svårt att låta bli att tänka på de många tusenlappar det kostat mig. Min pappa hävdar att jag säkert lärt mig något på vägen - och därför ska jag bara se det som "Läropengar".

Det finns, som jag ser det, bara en enda slutsats man kan dra av den diskussionen. Min pappa är uppenbarligen ingen äkta Smålänning. Men jag är det.

I vilket fall röntgades båda bogarna också eftersom artros kan uppstå efter en sådan smäll. Bilderna visade inget sådant. Antagligen har ett glapp uppstått i leden i och med skadan och det måste kompenseras med muskler runt leden. Prognosen för att det ska fungera trodde veterinären var god. Så nu ska vi styrketräna ordentligt och bygga muskler! Och med "vi" menar jag, naturligtvis, enbart Teo.

Tredje 1:an i Ekl för Ladda!

Tredje raka 1:an i Ekl för Mari & Ladda - nu väntar bara det praktiska!

Flyt & Oflyt

Träningen har flutit på bra i ett par veckor. Mycket känns stabilt och lättjobbat. Nu har vi inte kört några stora svårigheter på något sätt, men det vi har gjort har funkat bra. Markeringar av olika slag fungerar väldigt bra just nu, även när han är lite pressad och uppe i varv. Lite högt i varv är han generellt i vardagen just nu - utan att jag kan se något direkt skäl till det.

Vi har tränat lydnad några gånger de senaste veckorna och då har jag låtit honom ligga lite högt. Det har fungerat bra, många moment kan jag till och med tycka ser väldigt bra ut. Men när momenten ska sättas ihop till en helhet som ska flyta på blir det betydligt svårare för oss! Alltid är det någon av oss som sätter en fot eller tass fel någonstans under programmet...

1:a i Ekl för syrran Ladda - igen!

Mari och syrran Ladda tog sin första 1:a i elitklass på provet i Garpenberg och tog ytterligare en 1:a i dag, på Eskilstunaprovet!

Livsglädje & Barnasinnet kvar

Vikten av uppvärmning & Långa vattendirigeringar

Idag har vi ägnat dagen åt en ordentlig genomkörare av de olika delar som kan tänkas dyka upp i elitklass på ett B-prov. Olika typer av Markeringar på land och vatten, ett Sök och ett par långa vattendirigeringar på över 100 m. Analysen av Teos arbete idag blir att det är viktigt att är viktigt att han värmts upp med någon Markering före det egentliga arbetet så att han sedan är igång och ordentligt fokuserad. Samma uppvärmningsregel måste gälla när han ska gå på högt gräs, då har han gärna för hög näsa på första skicket, så det gäller att förbereda så att nosen är igång och låg innan det egentliga arbetet börjar.

På det stora hela fungerade Teo bra. Han har aldrig gått på så långa vattendirigeringar förut. Det gick relativt problemfritt, han var lydig även på det långa avståndet i vattnet och vattendirigeringarna kändes därför väldigt bra idag.
I alla fall för mig som inte behövde gå i vattnet...

Lydnadsträning (!)

Jag hade nog tänkt att vi skulle träna lite Lydnad innan det var dags för tävlingsträning med tävlingsledare och domare i måndags, men det blev av olika skäl inte så. Vi gjorde därför ett ganska oslipat framträdande av Klass 3-momenten, med en lite övertänd hund. Men å andra sidan med väldigt mycket fart och glädje i hunden! Just det kommer att vara målet de närmsta veckorna, att Teo ska behålla glädjen och hålla igenom ett helt program utan belöning mellan momenten.

SE JCH SE LCH Searover Tings Tassa

Mamma Tassa tog sin sista 1:a i Hofors idag och är numera även jaktprovschampion!




















På bilden Tassa med sonen Teo och dottern Ladda.

Det är inte roligt

Det är inte roligt när ens bästa vän inte mår bra. Hoppas på att ett besök hos veterinären kan förbättra saker och ting!

Årets Norrlandsträning

Årets Norrlandsträning innebar som vanligt träning i en blandning av vatten med en del växtlighet och småöar samt myrmark. Jättenyttigt för oss som inte har tillgång till den typen av svår mark här hemma! Under dagen blev det Dubbelmarkeringar och sedan Dirigeringar över vik, i vatten utmed land och över öarna, samt ett Sök på en myr. Teo hängde med bra tyckte jag och vi var nöjda med dagen!

Numera exteriörbeskriven!

Jag vet inte hur jag hade förväntat mig att exteriörbeskrivningen skulle gå till. Men vad jag definitivt inte hade förväntat mig var att Teo lugnt och stilla skulle gå fram till domaren, för att sedan helt utan att förvarna mig, hoppa upp och ge henne en puss rakt på munnen.

Efter den inledningen blev det förstås idel positiva ord i beskrivningsprotokollet!

Kodak moments

Sommartider & Handtecken

Teo har simmat endel de senaste veckorna. Inga avstånd eller svårigheter att tala om utan mest fysträning och lydnadsapportering. Ett par riktiga träningar har det blivit också, men det är ganska begränsad aktivitet på den fronten just nu. Det vi ska göra framöver är att delvis träna om handtecken. Jag vill ha lite mera finlir i dirigeringarna. Tanken är att han inte ska få gå på handtecknet, utan titta på det för att se riktningen och först då röstkommandot kommer får han gå - med förhoppningen att kunna styra riktningen noggrannare och även få med ordentliga "diagonala" Uttecken.

Sjörövarträff

Årets Sjörövarträff lockade över 80 hundar till Hvarsta! Jag var funktionär på förmiddagen och på eftermiddagen började Teo och jag våra övningar i de 5 rutorna. Svårigheterna och avstånden var betydligt svårare än Teo är tränad för just nu. Då och då kom det förbi något proffs och som visade hur det skulle gå till i rutorna, så bevisligen går det ju - men vi är inte riktigt på den nivån ännu!

Dagen efter var det heldagsträning för två olika instruktörer. Teo skötte sig efter omständigheterna bra tyckte jag, trots att han inte heller den dagen hade så mycket hjälp av sin matte. Första passet var särskilt bra, med Trond som instruktör. Både nya tankegångar, övningar och tips. Dessutom var det väldigt roligt att träna med duktiga elithundar - man lär sig mycket av att titta på sådana!

Båne vann på Tullgarn

Pappa Båne vann Ekl på WT:t på Tullgarn i helgen. Vi var där och tittade och passade på att efter tävlingen prova den ruta som bestod av en linje mot en apport som låg innanför ett trästaket uppställt i en liten fyrkant på fältet. Teo blev lite förvirrad vid staketet i första skicket men hoppade sen in i rutan efter dummyn och hoppade sedan glatt ut igen med den. Han gillar att hoppa!

Andra skicket visste han hur det skulle gå till. Han drog järnet mot staketrutan. Det gick ju bra tänkte matte och slappnade av. Hopp in. Snyggt! Ett galoppsprång. Vad nu? Hopp ut. Jäklar! Fullfart vidare på linjen på andra sidan staketrutan. Och den något förvånade matten famlade fumligt efter pipan...

Uppvisning i konsten att muntra upp en matte

Mycket trött och sliten efter en tuff jobbvår och med vetskapen om att hunden inte tränats särskilt filtigt, var både mitt engagemang och förväntningar väldigt låga inför Teos debut i elitklass på FRK Bergslagens WT. Men Teo visade sig återigen från sin bästa sida. Han var stensäker på alla uppgifter han fick, fram till sista rutan som var ett Sök. Ett Sök som var alldeles på tok för litet. I alla fall om man frågar Teo, som tog tillfället i akt att se sig om lite i Bergslagen.

Men det började bra. Första rutan var en dubbelmarkering på lodrät linje där kastaren förflyttade sig. Just det tränade vi faktiskt för ett par veckor sedan, så det var inget konstigt för Teo, som blev domarens val som Bästa hund på rutan.

Vid prisutdelningen meddelade prisutdelaren att vi misslyckats. Misslyckats såtillvida att vi "bara" fått maxpoäng på 4 rutor av 5... Det blev en första plats i elitklassen för Teo! Han följdes av sjörövarna Cosy, Bill och Ladda.

Och efter den fantastiska uppvisningen i "konsten att muntra upp en matte" kommer jag inte att klaga på Teo nästa gång han vill gå på lite sightseeing i Bergslagens skogar. Men jag kommer att föreslå att vi tar sightseeingen efter tävlingen...

Walk up-träning på Rosöga

Vi var på Walk up-träning på Rosöga en kväll i veckan, för Lena och en ny bekantskap, Jens Palmqvist. Det blev inte så många skick per hund, men mycket tramp på linjen och det passar oss ju bra för tillfället. Lite onödigt "på" när han gick på linjen, men för övrigt visade sig Teo från sin bästa sida och kändes kanon!

Nå´t vi behöver träna på är att Teo ska ha markera och fokusera bättre framåt och inte fokusera så mycket på skytten på sidan av linjen, eller låsa på redan fallna dummisar. Det blev tydligt att vi inte tränat så när vi gjorde en övning där en tennisboll kastades framåt och skottet kom först senare. Då blev jag flera gånger tvungen att väcka upp honom och säga till honom att titta framåt för att han inte skulle missa markeringarna. Det blev en nyttig och väldigt rolig träning som gav inspiration! Hoppas nu bara att vi kan komma igång och träna ordentligt snart.

Rehab & Hundtvätt

Det går framåt med försiktiga steg. Ännu är Teo inte terränggående, men på plan mark har han fått börja träna. I veckan var han hos fysioteraputen som hittade endel knäppningar i nacken. Dessutom var han inte bekväm med att få tryck på muskeln på insidan av skulderbladet.

Därefter kom två praktikanter som skulle skaffa sig praktik på hundmassage. Efter att ha träffat Teo kan de dock eventuellt ha börjat tvivla på sitt yrkesval. De satte sig intet ont anande på golvet med Teo och tänkte hundmassage. Alla som känner Teo inser ju att det inte fungerar så. Teo tänkte inte hundmassage när två människor satte sig bredvid honom - han tänkte pusskalas! Ett mycket intensivt sådant dessutom. Praktikanterna gick därifrån med ytterst rentvättade ansikten.

Syrran Ladda

En av syster Laddas ettåringar efter Streamlights Ann's Jason.

Ladda vann dagens söktävling och är nu uppflyttad till högre klass!

Igångsättning

I veckan var Teo på akupunkturbehandling igen. Han blev lite besvärad och smaskade lite när veterinären stretchade benet framåt, men annars fanns inga märkbara problem. En akupunkturbehandling till är inbokad om ett par veckor och före det ett besök hos fysioteraputen.

Han har fått börja komma igång med lite försiktig träning på slät mark. För min del är det lite med hjärtat i halsgropen som jag ser honom flänga fram i full fart, men Teo själv har förstås inga sådana spärrar. Han är lycklig över att få springa igen.

Rehab & Årets Påskbild

Ett par akupunkturbehandlingar och en fyskoll hos ett proffs har Teo hunnit med de senaste veckorna. Han har fått börja röra på sig igen, men med begränsningar.

Röntgen & Akupunktur

Röntgen visade inga skelettskador och utlåtandet blev skada på bicepssenan. Idag har han varit hos en annan veterinär och fått sin första akupunkturbehandling. Lite jobbigt tyckte han först att det var att bli klämd och känd på, men sedan låg han så snällt på ett bord med 10 nålar på benen och i nacken, i 20 minuter. Tanken är att öka blodgenomströmningen och hoppas på bättre läkning. Teo var helt klart påverkad när nålarna togs bort - han hade väldigt svårt att hålla ögonen öppna, blev lite valpig och fick ett plötsligt behov av att bli kliad på magen.

Nya veterinärtider

Det är dåliga tider just nu. När Teos operationssår väl var läkt och jag började sätta igång honom märktes det att han fortfarande är halt. Det verkar som det sitter i bogen och det var ju också den som fick ta smällen mot staketet så det verkar troligt att problemet finns där. Så nu är nya veterinärtider bokade. Röntgen på djursjukhuset den här veckan och tid hos fysioterapeut om några veckor.

Tjänsteresa, åter onsdag

Jag har åkt tåg till Karlstad. Matte var väldigt grinig och ville inte åka. Muttrade om och om igen något om onödigt lång restid och SJs opålitlighet. Men själv tyckte jag att det var jättespännande och hade en riktigt bra dag! Det började bra redan när jag skulle kliva på första tåget, då ville konduktören prata med mig och hälsa mig välkommen. Jag njöt av uppmärksamheten. Tänk att det skulle vara så skojigt det här med att åka tåg!

I Norrköping träffade jag en kille som ville pussas med mig. Matte log visserligen när han kastade sig om halsen på mig, men jag såg nog vad hon egentligen tänkte: Fuck off and leave me alone.

I Katrineholm lärde jag känna två kvinnor som ville prata med mig och berätta om sina hundar. Länge. Jag tyckte det var väldigt trevligt. Matte log och svarade visserligen på frågorna, men jag såg ju vad hon tänkte: Fuck off and leave me alone.

På tåget till Karlstad träffade jag en man som ville berätta om sin nya uppfödning där han korsat fyra olika kamphundsraser. Jag hann inte ens lära känna honom ordentligt innan jag såg tankebubblan över mattes huvud: Fuck off and leave me alone.

I Karlstad träffade jag några tanter som frågade om hunden (jag) "Klarat att hålla sig utan att kissa ner tåget?" Ursäkta, jag är faktiskt 4 år och har varit rumsren större delen av mitt liv! För säkerhets skull ställde de samma dumma fråga 2 gånger till. Trots min stora kärlek till människor kunde jag inte hjälpa att tanken upp även i mitt huvud. Fuck off and leave me alone.

Lite vila till

Då börjar vi återkomma till livet igen. Teos mage är igång, han får sitt vanliga foder, men han får inte röra sig så mycket eftersom han har ett operationssår på 1 dm som ska läka. Såret läker i alla fall fint som om någon vecka kan han säkert få börja röra på sig igen. Det börjar bli jobbigt för oss båda det här med att han ska vila nu - nu känner han sig ju pigg och vill ut och hoppa runt i snön!

Även om det säkert finns flera anledningar till att problemet uppstod, så kommer jag att akta mig för Rimadyl framöver. Man lär så länge man lever. Fast det här känns som en dyrköpt erfarenhet. På flera sätt.

Ur form

Vi är ur form. Det har blivit många besök på djursjukhuset de senaste dagarna. Många röntgenbilder, mycket dropp, en hel del oro, en operation - och en förhoppningsvis åtgärdad tarmparalys.

Vila & Ny arbetsbeskrivning

Efter en staketolycka för ett par veckor sedan går Teo på anti-inflammatoriska. Korta koppelpromenader och vila. Alltför mycket vila, tyckte Teo redan efter ett par dagar. Vid det här laget är han ungefär lika avslappnad som en spänd fiolsträng.

Det finns gränser för hur många gånger det känns meningsfullt att gömma godis i en lägenhet på 60 kvadrat. Jag tror den gränsen nåddes redan första dagen faktiskt. Istället har Teo fått flera arbetsuppgifter här hemma. Att hämta mobiltelefonen när den ringer började han med för länge sedan. Om det kommer ett sms när jag står i duschen, då sitter Teo där med telefonen i munnen när jag kliver ut. Ja, då kan man inte tycka annat än att han är ganska bedårande!

I hans nya uppgifter ingår att samla ihop batterierna till fjärrkontrollen när den ramlar i backen och batterierna sprids över rummet (ja, det händer av någon anledning väldigt ofta), plocka upp mattes glasögon varje gång hon tappar dem (av någon anledning även det vanligt förekommande), plocka ihop tidningar till pappersinsamligen och annat som en serviceinriktad hund bör hjälpa sin matte med.

Men ibland kör det i hop sig för honom. Som när matte ber honom hämta tuggbenet och det visar sig att hans kompis Soya tagit det. Då blir det ju riktigt jobbigt. För att ta benet i från Soya vågar han inte - men å andra sidan, en serviceinriktad hund kommer ju aldrig till matte tomhänt om hon bett om något. Så vad gör man?

Ja, det blidde inget tuggben till matte. Men det blidde istället ett par pyamasbyxor!

Året som gått

Under året som gått har Teo i sitt sätt att arbeta blivit en vuxen hund. Nu har han en stabilitet och mognad som gör honom ännu lättare att jobba med. I övriga sammanhang är han fortfarande barnslig, lekfull och halvgalen - och det förblir han säkert många år till...

Under våren startade vi på tre deltävlingar, med vinst på sista deltävlingen och slutade sammanlagt på en delad 2:a plats i Smålandsmästerskapet >>>. Den placeringen är jag väldigt glad över! Efter sommaren tog han sina ettor i ÖKL på Jaktprov, varav en med HP. Just den starten var en start som jag sent kommer att glömma - och antagligen får jag aldrig uppleva känslan av en sådan felfri start flera gånger...

Planeringen inför det här året är än så länge vag. Vi har endel att jobba på innan det är aktuellt med start i elitklass. Kanske startar vi ändå något WT under våren för att skaffa oss erfarenhet av klassen. Planen är också att lydnadsträningen ska återupptas och att vi ska ta en 1:a i klass 3. Men först måste vi komma igång med träningen... Just nu är det dock vintersemester och Teo får promenera, leka och "bara vara hund".