Då börjar vi återkomma till livet igen. Teos mage är igång, han får sitt vanliga foder, men han får inte röra sig så mycket eftersom han har ett operationssår på 1 dm som ska läka. Såret läker i alla fall fint som om någon vecka kan han säkert få börja röra på sig igen. Det börjar bli jobbigt för oss båda det här med att han ska vila nu - nu känner han sig ju pigg och vill ut och hoppa runt i snön!
Även om det säkert finns flera anledningar till att problemet uppstod, så kommer jag att akta mig för Rimadyl framöver. Man lär så länge man lever. Fast det här känns som en dyrköpt erfarenhet. På flera sätt.