Ung & Oövervinnlig

Teo är ung, outtröttlig och oövervinnlig. I alla fall i leken med Valle som till Teos stora lycka har betydigt sämre kondition och inte klarar att hänga med i svängarna någon längre stund. Teo utnyttjar sitt övertag till fullo och hans självförtroende växer för varje dag.

Tom däremot är ovanligt stillsam efter julhelgens träning som sedan följdes av en dags jakt i skogen. Själv är jag om möjligt ännu mera stillsam än jag brukar på grund av en mycket envis träningsvärk. Jag rör mig som en 80-åring. Helst rör jag mig inte alls. Att följa upp en dressyrlektion med en hopplektion två dagar senare är en mycket dålig idé - i alla fall om man inte suttit i sadeln på ett halvår. Straffet för att man fortfarande tror att man är ung och oövervinnlig är hårt och smärtsamt. Inte ens en lång session i bubbelbadet hjälper min stackars otränade kropp. Det gör ont överallt.

Vakthund, Knähund & Apportör

Det har varit en aktiv julhelg med en intensiv blandning av middagar, gäster, godis, ridlektioner, drinkar, glögg, skogspromenader (jag stannade hemma i fotöljen framför brasan) och skratt. Teo har haft det lite jobbigt då han varit lite osäker och uppstressad över att ett antal gäster cirkulerat i ”hans” annars så tysta och stilla hus. Han har ideligen känt sig tvungen att larma högljutt, vare gång någon rört sig i huset – och hans matte har inte varit särskilt förstående över hans vaktbehov, särskilt inte nattetid. Följden blir att han söker mycket stöd och följaktligen placerar han sig i mattes knä varje gång tillfälle ges. Det är jättemysigt de första tre minutrarna, men sedan blir det lite tungt, jobbigt och obekvämt att ständigt ha en vuxen labrador i knät…

Juldagen fick knähunden jobba endel då vi hade en riktigt bra träningsdag. Vi började med en Walk up som sedan kombinerades med två målområden för Linjetag och några svårigheter som Markeringar i vass och övergångar över en väg och in på ett annat fält. Soya gick riktigt bra och Tom skötte sig faktiskt också med sin tillfälliga och mycket hårt arbetade förare. Teo var lite uppstressad och okoncenterad och fick därför jobba onödigt mycket för att lösa varje apport, men fick i alla fall jobbet gjort. Efter pausen fortsatte vi med långa Markeringar och lätta Dubbelmarkeringar – då hade Teo stressat av och fungerade bra.

Det var tre trötta men mycket nöjda labradorer och förare som avslutade träningen i skymningen, då en stilig dovhjortstjur med en rejäl hornkrona klev in på träningsfältet och påminde om att det nu var de vilda djurens tur att ta över fältet.



Albin & Teo klädde upp sig på julafton!

Jul & Mattes älskling

Julfirandet i Tjuserum har nog varit bra med labradorögon mätt. Mycket uppmärksamhet, julklappar med diverse godbitar i, julmat för både hund och människor och gäster som inte har något emot att låta en labrador ta större delen av utrymmet i sängen.

Kvällen före julafton Teo fick en snusnäsduk i julklapp av Ing-Marie. Den är röd med trycket "Mattes älskling" på. Så sant som det var sagt!

Tom & Teo önskar God Jul!

(foto: I-M Andersson)

Livet med hund....

....kräver i vissa fall en stor portion tålamod. Jag kunde inte låta bli att skratta högt åt en kollegas mycket målande beskrivning av livet med en basenji:

"Min hund mår utmärkt. Hon kommer aldrig att vinna några lydnadstävlingar och väljer med utsökt precision ut de tillfällen då ordet 'Hit!' inte längre är något hon kan relatera till.

Det har en högst relativ charm att se en basenji stänga omvärlden helt ute och helt koncentrera sig på att jaga ikapp en eller par flyende harar. Särskilt som man vet att om det finns någonting som karaktäriserar en basenji, så är det uthållighet.

Man får utrusta sig med mycket korv (lammkorv är en favorit) hjula, slå kullerbyttor och på andra sätt göra sig intressant så kanske man lockas fånga hennes intresse. Fast mot gnagare är man chanslös."

Frusen & Träning

Det är mörkt och kallt ute och eftersom jag är väldigt frusen gör jag mitt bästa för att undvika att vara ute om det går... Det går att träna mycket i vardagsrummet! Just nu tränar vi på sidförflyttningar till höger (går bra förutsatt att (1) jag inte tappar balansen och (2) hunden låter bli att gå på mina fötter) och förflyttning bakåt (fungerar faktiskt utan komplikationer som de ovan).

I helgen var vi i alla fall ute och tränade lite apportering. Teo fick ett par Linjetag och några Dubbelmarkeringar. Fokuseringen var inte hundraprocentig på grund av löptik men alla skötte sig ändå bra. Vi avslutade med en mini-walk up med två labradorer och en border på linjen. Labradorerna fick förstås göra allt jobb men verkade trivas bra med den arbetsfördelningen.

Promenader & Presenter

Snälla kamrater turas om att promenera Teo när jag är borta i jobbet. Jag vågar med stor säkerhet påstå att alla promenerar längre med Teo än vad jag gör när jag är hemma. Därför får jag väl vara tacksam för att Teo trots det alltid tycker att det är roligt att matte kommer hem. I gårkväll när jag kom hem efter att ha varit borta hela dagen var det stor presentutdelning. Så snart jag slagit mig ner i fotöljen i vardagsrummet blev jag överöst med presenter. En vante, två gamla strumpor och ett par märgben - ja, han är så oerhört generös Teo!

Jag läste på Maria Sundbergs (Jaktyrans) tik Siris valpblogg att hon också hittat ett antal "märgben"... (länk>>).

Alltför ordningssamma människor

Tog med mig ett par dummys på promenaden i går. Lade ut en på en stig för att få ett långt, rakt, lätt Linjetag. Typiskt nog såg jag en människa närma sig precis när jag skulle skicka Teo så jag vände mig om och skickade honom på en Markering istället. En halv minut senare vänder jag mig om igen och skickar honom på Linjetaget. Men han kommer tillbaka utan att plocka up dummyn. Inte bra! Jag skickar igen. Han ligger kvar och söker men verkar inte hitta något. Han har blivit blind tänker jag och går ut för att peka på dummyn som jag lagt på stigen. Problemet är att jag inte hittar den fast jag var så säker på vart jag lagt den. Börjar fundera på om jag kanske är mer än lovligt förvirrad när jag efter 10 minuters letande tillsammans med Teo fotfarande inte hittat dummyn. Då får jag syn på den. Den ligger inte längre på stigen. Någon ordningsnazist har hängt upp dummyn på ett staket!

Sök & Lydnadsträning

Idag blev det dubbel träning. Lade ut ett, som jag tyckte, ganska lätt Sök i välbekant hagmark. Det var däremot djupt. De första apporterna gick bra, men sedan började han fråga. Det var inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Jag får nog låta bli att träna tecken ett tag framöver för jag vill inte att han ska bli osjälvständig.

Ridhusträningen gick bra idag. Men även där blev han lätt osäker, det är stor försiktighet som gäller i träningen vissa dagar. Idag körde vi Platsliggning, Sittande i grupp, Fritt följ och sedan avslutade vi med lite hopp där han mest fick hoppa, skutta och vara glad.

Viltspår-1:a för Vincent

Vincent tog en 1:a på sitt viltspårstest idag! Både domare, hund och matte rapporteras vara glada och nöjda med dagens övningar!

Julshower & Tomteöverfall

Idag har norrköpingsborna tagit med oss på en julmarknad, en maskeradhoppning och två julshower - i två olika ridhus. Allt på en dag. Det var tomtar, glitter, maskeradkostymer och så full fart på alla barn och ponnier! Teo tog allt med stort lugn tills en tioårig tomte råkade snubbla på honom. Det var i alla fall så jag uppfattade situationen. Teo däremot, såg ett rött monster som oprovocerat attackerade uppifrån. Han gjorde det första han kom att tänka på - han skrek högljutt på hjälp. Det fick tomten att snabbt lämna platsen. Det är bara att hoppas att han vågar sig tillbaka till julafton.

Regn & Promenadtvång

Vi hade väntat på en glimt av solen hela dagen. Men vid tre-tiden idag kunde vi inte skjuta upp det längre. Vi var tvungna att gå på promenad trots att regnet öste ner ute. Beväpnade med paraply och inslagna i regnkläder respektive regntäcke gav vi oss ut i skogen. Det finns ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder... Det var en jättemysig promenad. Mörkt, regningt och lerigt. Det är ett rent nöje att bo i Sverige vid den här tiden på året. Observera ironin.

Linjetag, tecken & nästan olydnad (!)

Teo fick följa med till jobbet idag, nåja till parkeringen i alla fall, så att vi kunde träna en stund på lunchen. Det är ju svårt annars att få möjlighet till träning när det ständigt är kolsvart ute. Körde linjetag på målområden som låg väldigt nära varandra och även lite teckenträning på kort avstånd.

De första minutrarna hade vi faktiskt lite olika åsikter - något som är mycket ovanligt när Teo och jag tränar. Tonåringar! Frågan var om jag skulle få bestämma åt vilket håll han skulle gå åt, eller om han själv skulle bestämma vilken dummy som skulle hämtas först. Som tur var lyckades vi snabbt komma överens om att det nog var bättre att jag fick bestämma i vilken ordning dummisarna skulle hämtas in. Teo är en snäll liten kille.

Middag en eller två gånger?

Ridhusträning i kväll. Körde några Inkallning med ställande, Fjärrdirigering sitt-ligg, Sättande och Platsliggning. Teo var inte helt skärpt. Han var lite uppstressad och okoncentrerad redan innan vi kom dit. Han ansåg nämligen att han inte hade fått mat och var väldigt upprörd.

Han hade fått mat. Möjligen åt han så fort att han snabbt glömde att han hade fått middag, eller också tyckte han att det var för lite - klagade gjorde han i vart fall. Han har kanske lärt sig av Tom i veckan. Tom är duktig på att hävda att han inte fått mat. En naturbegåvning rent av. Talangen lura människor att man inte fått sin mat så att man istället får middag två gånger ligger kanske i generna på en lab?