Aktivering & Stolt labrador

Visserligen har det blivit ett par träningspass i veckan, men då matte har fokus på annat just nu, har träningspassen snarast handlat om aktivering av ung labrador. När livet är hektiskt får man verkligen vara tacksam för att man har en hund som är glad och nöjd oavsett vad vi gör, huvudsaken för Teo är att vi umgås.

Lyckan var i alla fall total i dag när han efter omsorgsfullt letande i ett buskage lyckades stöta upp en tryckande hare. Haren var väl inte riktigt lika glad över besöket och visade inget som helst intresse av att umgås med oss - men maken till stolt labrador har jag inte sett på länge!

Tecken, signaler & närsök

Jag har ju inte kört in Närsök ordentligt tidigare, så idag tog jag med ett gäng tennisbollar ut. Övningen bestod av Linjetag mot ett målområde - Stoppsignal - Närsökssignal. Vi tränade också några lätta Höger-, Vänster- och Ut-tecken på kort avstånd.

Det gick bra idag! Men han är ju så extremt känslig och lydig att vi bara kan göra liknande övningar ett par gånger i rad. En visselsignal för mycket och han blir osäker, börjar titta upp och fråga för i princip varje steg han tar. Ytterligare en bieffekt kommer förstås bli att Söket inte fungerar samtidigt som jag tränar signaler. Vi får ta en sak i taget!

Aktivitetsfri & Ung

Teo har haft en lugn vecka och jag har medvetet låtit honom ha lite tråkigt ett par dagar. Jag tror att det kan vara bra med en paus från alla aktiviteter ibland. Men idag körde vi en 5-minutersträning på höger och vänstertecken. Det gick fint, tills unge herr Teo fick ett litet överslag och vilt bockandes och skuttandes attackerade en trädgren, mitt i övningen. Han är inte så vuxen när allt kommer omkring...

Däremot är han, enligt det promenadsällskap han hade på lunchen idag, "Ett under av snällhet"! En beskrivning som stämmer bra!

1:a pris i Lydnadsklass 2

Teo har tagit sitt andra 1:a pris i klass 2 med 164 p.

Av hans uppförande att döma var han inte helt bekväm på planen idag. När vi gick in hade jag inte uppfattat att han var så uppstressad, han är ju en försynt och inte direkt utåtagerande hund. Men att han faktiskt var uppstressad blev jag ju snart varse...

Platsliggande: 10 (koeff 4, 40).

Fritt följ: 8 (koeff 3, 24. Pendlar ngt, fina vändningar, bra språng).
Fritt följ är ju normalt det han är bäst på, men här kändes han okoncentrerad.

Läggande: 10 (koeff 1, 10. Fin fram, bra ner).

Inkallande med ställande: 10 (koeff 2, 20. Utmärkt tempo, utmärkt stannande).

Sändande med ställande: 10 (koeff 3, 30).
Här ställde han sig först med två tassar på fel sida om linjen, tittade upp på matte som inte verkade nöjd, varpå han rättade in sig väldigt snyggt på eget initiativ!

Apportering: 6 (koeff 2, 16. Bus, avslut).
Här kom den riktiga urladdningen! Vid kommandot bara dundrade det till i backen. Han hann inte stanna innan han kom fram till apportbocken - den for all världens väg med en galen labrador tätt i hasorna. Eventuellt stod håret på mitt huvud rakt upp av förskräckelse. Så var det dags för nästa överraskning: apportbocken lämnades av vid sidan. Så vitt jag vet har vi alltid avlämning sittande framför föraren, både i lydnad och jakt, men det har Teo tydligen ändrat på utan att informera mig...

Fritt hopp: 0 (koeff 2, 0).
Här tog han ett steg framåt vid kommandot och frös fullständigt i den positionen i vad som kändes som en evighet, innan han gick tillbaka i fotposition igen. Att ta ett steg tillbaka i fotposition ger automatiskt en nolla. Om jag hade varit snabbare med dubbelkommandot hade det blivit poäng istället. Jaha, då har jag lärt mig det! På grund av att jag pratade med domaren om hoppet glömde jag förbereda Teo för nästa moment, vilket jag egentligen mycket väl vet att jag måste göra i för att få ett bra första sättande på Fjärrdirigeringen. Så det blev ett dubbelkommando på första sättandet.

Fjärrdirigering (ligg-sitt-ligg-sitt-ligg): 9 (koeff 2, 18).

Helhetsintryck: 10 (koeff 1, 10. Trevligt framförande).

Det är klart att det är svårt att vara nöjd med 164 p eftersom han hade bättre poäng förra gången han startade och då var han jämförelsevis otränad, men nu när jag skriver om det kan jag inte låta bli att le lite åt eländet!

När klass 1 hade prisutdelning sade domaren till en briardägare att de var ett trevligt ekipage och tillade att hon sett en hund till som hade väldigt bra kontakt med sin förare och jobbade med stor glädje - "den där jaktlabradoren i klass 2".

"Den där jaktlabradoren" som är slutkörd efter den märkliga dagen, ligger vid mina fötter och sover sött.

Att hantera livsglädje

Det är inte ofta Teo är riktigt trött, men igårkväll somnade han tidigt. Han hade haft en aktiv och härlig dag med mycket lek med sin colliekompis. Medan Teo roade sig på sitt håll tog jag ut Chattis på en tur i skogen. Men av den lugna, trevliga jog som jag hade tänkt mig blev intet. Chattis gjorde nämligen sitt bästa för att efterlikna en liten hetsig ponny - och lyckades utmärkt! Man får väl säga att en lycklig labrador på 26 kg är betydligt lättare att hantera än 700 kg lycklig häst. Men båda har sin charm!

Blodspår & Rationaliseringar

Bestämde mig för att ha en helt jobbfri och istället hundintensiv helg och åkte söderut. Fick sedan av någon anledning för mig att jag skulle lägga ett blodsspår till Teo på lördagmorgonen. Ganska snabbt insåg jag varför jag inte sysslat med det på sådär ett år; klöven man släpar fastnar överallt, man halkar nedför berg, snubblar på trädrötter, och om man mot förmodan vid det laget inte har tappat hela burken med blod eller brutit av staven, så har man i alla fall garanterat lyckats spilla blod på både jacka och skor.

Teo har inte gått spår sedan han var liten. Nu kom vi fram dit vi skulle utan större problem, men ett lite mer noggrant spårarbete hade ju gjort matte gladare. Näsan kom upp lite högt då och då.

När jag skulle gå spåret igen för att plocka in snitslarna tog jag med storebror Tom lös som sällskap. Men han tyckte att det var fullständigt onödigt att sigsacka sig fram i skogen på spåret i 15 minuter innan han fick klöven, bara för att hålla mej sällskap. Han tyckte att vi behövde rationalisera arbetet och valde en effektivare metod för att nå sitt mål. Han gick på mina fotspår i bakspår på skogsvägen direkt till stället där klöven låg. Det tog honom mindre än 1 minut från det att jag släppt ut honom.

Snitslarna? De fick jag plocka in själv, utan sällskap.

Matte på bröllop & Labrador på nattklubb

Det blev många timmars resande i snöstormen i helgen för att vara med på en kär barndomsväns bröllop. Teo fick nöja sig med att träffa bruden medan hon gjordes i ordning inför den stora dagen, resten av kvällen tillbringade han på hotellrummet i Lidköping medan vi andra firade det nya paret.

Då man var tvungen att gå genom nattklubben Harrys för att komma till hotellrummet fick Teo även göra sitt livs första besök på en nattklubb. Han var dock måttligt imponerad, för att inte säga ointresserad.

Inte ens då en något överförfriskad västgöte kom fram och frågade "Varför har du tagit med katten på krogen?" blev han upprörd. Teo vet att det finns saker som är viktigare än nattklubbsbesök. Han fokuserar på det som är viktigt i livet.
I en labradors liv är det mat.

Just den här gången råkade det vara en korv med bröd i mattes hand.
Inte kan nattklubbsbesökare konkurrera med en sådan delikatess!

Momentet "Dödande av apportbock"

I går blev vi kommenderade på klass 2-momenten - med blandat resultat. Inkallandet med ställande var riktigt, riktigt snyggt.

Apporteringmomentet däremot kan man, om man vill vara snäll, klassa som "lekfullt gripande". Om man inte vill vara fullt så diplomatisk kunde man beskriva utförandet av det momentet som "dödande av apportbock". Men jag fäster inte så stor vikt vid det, inte så länge han sköter den riktiga apporteringen väl och upptaget av dummisar är bra. Det lekfulla gripandet av apportbocken kommer att försvinna såsmåningom. Förresten vet man ju aldrig, rätt som det är dyker det kanske upp nya moment i lydnadsklasserna. Till exempel "dödande av apportbock". Och då är ju Teo redan inkörd på det momentet och har 10:an som i en liten ask...