År 2011 blev svårt att sammanfatta. Under våren startade vi på tre WT:n i elitklass, varav jag var nöjd med resultatet på två och lärde mig en hel del på tre... Vi hade en downperiod under våren där träningen inte riktigt fungerade. Efter kloka råd om att ta ett steg tillbaka, göra lättare övningar och noga bygga upp samspelet igen, löste det sig snabbt.
Sommarens höjdpunkt var Lag-SM. Både hundar och förare i vårt lag var oerfarna i sammanhanget vilket tydligt syntes första dagen - laget gjorde en katastrofal första dag. Dag två gick det å andra sidan jättebra. Då hade Teo en betydligt lugnare och mera genomtänkt förare och fick höga poäng på alla rutor 19, 19, 18, 19, 15. Det var en lärorik helg!
Mio flyttade in i familjen under sommaren. En intensiv liten terrorist som märktes! Medan Teo alltid varit en enmanshund som hållit sig till matte är Mio en flockhund, som med lika stor glädje umgås med vem som helst i flocken. Och flocken den är stor. I den misstänker jag att han räknar in alla som han träffat mera än en halv minut.
Hösten kom och det var dags för B-provsstarter. Vårt livs första i elitklass och det var inte utan ångest de anmälningsblanketterna skickades in. Teo skötte sig bra på tre prov och jag skötte mig bra på två... Men det blev tre förstapris på tre starter! Teo och jag firade i hop med en hamburgare på McDonalds.
Därmed blev det dags att tänka på det praktiska och vi var med på ett par jakter för att få träning inför provet. Men något prov blev det aldrig. I slutet av september fick säsongen och det vanliga livet ett abrupt slut när matte fick knät krossat och istället blev sängliggande. Teo fick byta karriär till servicehund under resten av året, en uppgift han skötte helt lysande. Han har plockat upp många kryckor, schampoflaskor, telefoner och nycklar vid det här laget. Mios fallenhet för serviceyrket var eventuellt inte lika stor, men det är en annan historia...