Kommer ni ihåg reklamen för någon förskylningsmedicin där en man säger "Ni kvinnor talar om att föda barn. Ni skulle bara veta hur det känns när en kille är förskyld". Han ser väldigt sjuk och medtagen ut. Nära döden. Klockan fem i morse vaknade jag som den mannen. Förkyld och nära döden. Teo tog som vanligt ingen som helst hänsyn till att jag, min svåra situation, inte ville gå upp ur sängen.
Vi har i största allmänhet mycket olika åsikter när det gäller vilken tid man bör gå upp på morgonen. Jag tycker att det är en mänsklig rättighet att få sova åtminstone till sju på morgonen. Det tycker inte han. Jag tycker även att det är en mänsklig rättighet att få sovmorgon åtminstone till nio på helgerna. Det tycker inte han.
Jag tror att han har fått tillbringa för mycket tid med Ing-Marie . Nu tror han att även normala människor går upp klockan fem varje morgon. Ska ta ett allvarligt samtal med henne i helgen om att hon inte får lura i Teo vad som helst. Om jag lever till helgen förstås. Jag är ju trots allt förskyld.
