Hanna och jag hade bestämt att vi skulle gå långpromenad med pojkarna idag. Först lade jag dock ut ett sök på 5 dummies. Tanken var att främst Tom skulle få jobba medan Teo skulle träna stadga. Jag ville att han skulle få sitta och titta lite för att bli mer sugen på att ge sig ut och jobba. Teo behöver få upp lite mer gnista i arbetet (något som Tom har så det räcker och blir över).
Naturligtvis (enligt Murphy's law - lagen om alltings jävlighet) öppnade sig himlen när vi stod där på fältet, det ösregnade och haglade om vartannat. Tom, som är gjord av lite tuffare virke än oss andra, jobbade på, fullständigt oberörd. Vi andra tre försökte göra oss så små som möjligt i regnovädret, men det tog bara ett par minuter så var vi fullständigt genomblöta och mycket gnälliga. Långpromenaden ställdes hastigt in. Fyra halvdränkta varelser packades in i bilen för att åka hem. På så sätt lyckades vi även blöta ner sätena i bilen ordentligt... Så snart vi kom hem började förstås solen skina.
När jag torkat gick jag i alla fall ut med Teo och körde ganska lätta linjetag men med en dummy som störning. Det gick faktiskt bra och även avlämningarna var godkända. Och gnistan, ja den fanns där också.