Tog ut pojkarna på lite dummyträning på förmiddagen. Tom tog i så det dundrade i backen medan Teo, som den ordentliga kille han är, satt och tittade på sitt betydligt mer försiktiga vis. Övningarna jag planerat för Teo visade sig vara lite för svåra så vi fick backa lite.
Eftersom passivitet inte är Toms starka sida band jag honom för säkerhets skull i ett träd medan Teo tränades. Bara genom att sitta vid trädet lyckades glädjespridaren Tom glädja ett litet barn ordentligt.
Barnet (med stort leende, pekar på Tom): "Titta, mamma! En apa!"
Mamman (något generad): "Schhh, det är en hund ser du väl!"