tisdag 13 februari 2007

"Smal stulen labrador lever lyckligt studentliv..."

På förmiddagen ringde telefonen på jobbet och en exalterad Maria hördes i andra änden av luren "Han lyfter på benet hela tiden när han kissar, han har gjort det flera gånger nu!" Sekunden efter hörs en tant i bakgrunden "Men är det verkligen en renrasig labrador, han är ju så smal?" Att hunden är för smal är en vanlig kommentar från tanter i Linköping (snälla äldre damer menar jag förstås som av ren omtänksamhet ständigt högljutt kommenterar omgivningen). Min förra hund Tim var labrador av lätt typ och oj vad många gånger det kommenterades...

Min och min hund förresten, det finns delade meningar om det. Pappa påstår att det var hans hund som jag en gång fick låna och sedan inte lämnade tillbaka på en sådär 5-6 år och på grund av det ska jag aldrig få låna någon hund av honom igen. Överkänsligt tycker jag. Min version är väl snarare att Tim förstås skulle flytta med mig för naturligtvis skulle han få ett bättre liv i mitt sällskap. Och vilket liv han fick sen! Studentlivet sägs ju vara de roligaste åren i ens liv och jag tror faktiskt att han hade riktigt roligt under min (och hans) studenttid. Tim var en fantastiskt positiv hund. Han njöt av studentfesterna, uppskattade all uppmärksamhet och den centrala roll han alltid fick. Han sa alltid "Yes, let's go!" oavsett vad vi gjorde, var vi skulle åka. Så lille Teo han har fått stora skor att fylla, men det klarar han å andra sidan bra. Trots att han är för smal för att vara en renrasig labrador...


Pawswill Thomson (foto: Sören Johansson)