Sedan ett par veckor tillbaka händer besynnerliga saker här hemma. När jag somnar på kvällarna ligger en labrador i hundkorgen och sover sött. Varje kväll, samma sak.
Men när jag slår upp ögonen på morgonen ligger labradoren i sängen. Varje morgon, samma sak. Visserligen placerar han sig allra längst ut på sängkanten, för att inte märkas. Men i sängen ligger Teo, inte så osynlig som han tror, med huvudet på en kudde.
Och trots att han blir nerknuffad till sin korg, ligger han där i sängen igen nästa gång jag vaknar. Med huvudet på kudden.