Med ett jobb som mitt blir man ofta påmind om hur olika människor som kommer från olika delar av världen tänker. När det gäller djur blir skillnaden väldigt märkbar. Det finns inte många ställen i världen där hundar har det så bra som i Sverige - och visst har vi många gånger en mycket mer nära relation till våra hundar som också har en självklar roll som viktiga familjemedlemmar.
Jag kom och gick med Teo vid sidan en dag, när jag mötte en av de utländska studenterna jag känner. Jag sade "Hej" - hon gallskrek. Det tog mig några sekunder innan jag insåg att hon gallskrek därför att hon fått syn på Teo som snällt stod vid min sida. Världens snällaste lilla Teo. Hon kunde absolut inte tänka sig att klappa honom, eftersom hon då var säker på att han skulle hugga henne så fort han bara fick chansen. Visserligen är Teo ett matvrak, men människor har jag aldrig sett honom äta...
För att bevisa att han var ofarlig lade jag in min arm i munnen på honom. Det hade effekt! Fast inte den effekt jag tänkt mig. Tjejen tittade mycket imponerat på mig med ögon stora som tefat. "You're so BRAVE. He could have KILLED you now you know." Jaha. Så det mina ansträngningar ledde till var att världens snällaste Teo fortfarande betraktades som en blodtörstig, livsfarlig varelse - medan min status höjdes rejält eftersom jag var så oerhört modig att jag vågade lägga min arm i den blodtröstiga bestens käftar... Och det utan att bli dödad.