I går fick Teo köra ett antal minnesmarkeringar i skogen och det fanns faktiskt inget att klaga på där - nu är det dags att göra dem lite svårare. Den andra hunden som var med lyckades missa dummyn jag viftade med och högg mej i handen istället. Det tog rejält och gjorde så ont att jag höll på att svimma. Men det kunde jag naturligtvis inte låtsas om så vi tränade vidare. Ju längre vi höll på desto mer yr och illamående blev jag av den värkande handen. Aj, aj det kostar på att vara tuff...
Teo är inte heller så tuff idag och tämligen så yr och vinglig. Jag lämnade in honom för röntgen på djursjukhuset i morse. Inga fel syntes på plåtarna men man vågar ju inte jubla förren slutresultatet kommit. När jag hämtade honom nu på eftermiddagen var han inte bara röntgad utan också färdigservad, både pedikyr och ögonspolning utförd. Enligt uppgift hade han även fått så mycket gos och kel att det ska räcka i en vecka... Självklart hade han också fått sitta i sin kompis Annikas knä när de sövde honom. Ja, det är inte konstigt att han älskar att gå dit!