Vi hade besök på jobbet idag så det blev en lång dag för mig på jobbet och en lång dag för Teo ensam hemma. En kollega var snäll och gick hem till honom på lunchen. Efteråt klagade hon emellertid på att Teo var besvärlig för att han är alltför väluppfostrad; Hon hällde upp mat och han väntade, väntade och väntade. Han stirrade på henne. Hon stirrade på honom. "Men ät då!" Han stirrade på henne som om hon vore knäpp. Hon tyckte definitivt att han var knäpp. "Men ät då!" Såsmåningom gick det upp ett ljus för kollegan. Hon att hade glömt säga "Varsågod". Det gäller att ha koll på reglerna!