En av Teos mest framträdande personlighetsdrag är att han inte vill göra fel.
På dirigeringsträningen häromdagen sattes 7 hundar på rad ute på en udde i en sjö, förarna gick sedan tillbaka till strandkanten och vi fick då en sträcka på 30-40 m vatten mellan oss och hundarna. Tanken var att en hund i taget skulle skickas på en Markering som kastades i vattnet mellan oss och hundarna (och övriga hundar skulle sitta kvar och vänta på sin tur). När första Markeringen kastas och första hunden kommenderas "Apport" uppstår ett mindre kaos ute på udden. Frestelsen blir för stor och betydligt fler hundar än vad som var tänkt kastar sig i sjön.
Kvar på udden sitter naturligtvis Teo. Beskymrad över plasken i vattnet och andra förares, i hans tycke, fruktansvärt högljudda protester mot att deras hundar dragit iväg, sitter Teo alldeles stilla och rabblar "Jagvillintegörafeljagvillintegörafel".
På andra sidan sjön, hos förarna, är läget också något förvirrat. En Markering kastas men hamnar lite snett, inte mellan hund och förare som tänkt, utan 10 m till vänster. Teos matte tänker så fel, så fel, när hon ropar till sin hund som sitter därute på udden: "Teo, hit!". Ute på udden sitter Teo och kastar sig i sjön så snart matte kallar in honom. "Jag tänker definitivt inte göra fel!" ropar han och simmar så fort han kan till matte. Utan dummy. För vid kommandot "Hit" får man inte göra någon omväg. Inte ens på en meter. En omväg på 10 m är sålunda inte att tänka på om man är skötsam. Och man vill ju för allt i världen inte göra fel.