Teos semester fick ett chockartat slut häromdagen, då semesterlunken plötsligt skulle ersättas av andjakt. På första såten sköts inget där vi satt - och det var bra, för Teo var ganska upphetsad över att det sköts så mycket runtomkring att det var perfekt att han blev tvungen att sitta passiv.
På tredje såten satt vi på en grästunga med 7-10 m breda torrlagda diken runtomkring. Första gången jag skickade Teo över ett av dikena tog han lång tid på sig att komma in med fågeln och jag undrade lite irriterat vad han pysslade med egentligen? Ställde mig upp för att se bättre och insåg att de torrlagda dikena inte alls var torrlagda, utan bestod av djup gyttja.
Teo hade drabbats av vad vi människor skulle kalla "arbetsmiljöproblem". För varje steg han tog sjönk han ner till magen i gyttjan och han fick slita hårt för att få loss tassarna i varje steg han tog. Efter ett antal skick då han fick kämpa sig över den sugande gyttjan för att hämta fåglar, förvandlades Teo till en ganska stillsam hund.
Sista såten var en damm där vattnet var på springdjup. Teo fick några bra, tydliga fåglar på blankvatten där - ett bra avslut för honom. Vid det här laget var han dock inte bara stillsam, utan riktigt trött. Det är hårt att komma ut i verkliga arbetslivet!