Våren 2008 var våren då Teo tog sin första titel på Lydnadsplanen: LPII. På jaktsidan började vi träna Tecken och Signaler. Definitivt lite förvirrande för en mycket känslig hund som Teo - som aldrig vill göra fel.
Sommaren 2008 var sommaren då jag tillbringade en månad i Östafrika och Teo semestrade i Tjuserum. En helg i juli blev minnesvärd då båda Teos föräldrar tog championat, mamma Tassa blev Svensk Lydnadschampion medan pappa Båne tog Nordiskt Jaktprovschampionat. Sommaren 2008 var också den sommar då Teo utnämndes till bästa labrador samt bästa hund och därmed vann Lilla Retrivermästerskapet! Jag var oerhört nöjd över att den Teo jag förde den dagen var så stabil och säker i provsituationen.
Hösten/vintern 2008 kom vi såsmåningom igång med träningen inför Lydnadsklass 3. Teo var ofta lysande på träning, framför allt attityden och glädjen över att få jobba var härlig! I tävlingssituationen visade det sig dock att vi inte höll ihop hela vägen. Under hösten fick Teo vara med på sin första andjakt och gjorde ett utmärkt nybörjararbete. Det var roligt att se att han fungerade så bra!
De senaste månaderna verkar Teo ha kommit in i en något försenad tonårsperiod. Han är förvirrad och frågande. Eftersom han absolut inte vill göra fel, chansar han inte utan står helt enkelt stilla. Vi ska backa ett steg i träningen, alltid lyckas och bara ha roligt ett tag! Och det är lätt att ha roligt med Teo - hans glädje är smittsam!