Igår blev det äntligen ett ordentligt träningspass. "På tiden!" tänkte nog Teo, som levt ett stillsamt liv med enbart promenader den senaste veckan. Vi tränade Markeringar med dold nedfallsplats och Stoppsignal utan att se hunden (med medhjälpare). Det gick faktiskt bättre än jag förväntat mig. Men när störningarna och avståndet ökar är han fortfarande inte helt distinkt på Stoppsignalen.
Däremot reagerar han väldigt snabbt på signalen från väckarklockan - dock inte genom att stanna. Snarare genom att formligen studsa upp ur sin korg och med stor entusiasm väcka sin stackars sömniga matte.