Eftersom vädret är så vackert har vi tagit för vana att sitta en stund i parken på eftermiddagarna. Jag får en Cola och en tidning. Teo får ett tuggben och sedan börjar showen: Han börjar med springa i full fart fram till tuggbenet och hoppar på det med framtassarna så att det inte kan fly. Sedan hugger han tuggbenet över ryggraden. Tuggbenet gör vid det här laget allt för att slippa ur hans grepp och han tvingas bocka och skutta hit och dit över gräsmattan för att hålla fast tuggbenet som försöker slita sig ur hans käftar. Det är uppenbarligen ett mycket vildsint tuggben. Sedan fortsätter han med rejäla ruskningar och bockningar tills tuggbenet brutit nacken. En slutlig kontroll görs; tuggbenet läggs på backen och sedan kastar sig Teo ovanpå och krossar det med sin tyngd. Nu är det äntligen klart. Teo har vunnit striden mot tuggbenet. Det tog en stund, men nu kan han äntligen lägga sig på gräsmattan och börja gnaga på benet.
Och inte en människa i parken har kunnat undgå att lägga märke till den galna labradoren.